Inga Magnusson

Jag slet med mig en pocketbok till Jönköping. Det är alltid bra att ha något att läsa så där på en resa. Jag hade en känsla av att M. F. s böcker brukar vara bästsäljare och att jag har gillat någon bok förut. Lagom lättuggat och enkelt.

Nu känns det lite knepigt att klaga på något som döda har gjort men författare är ju ofta döda eller hur man ska uttrycka det, så de får väl finna sig i det. Å andra sidan har M. F. fått oerhört mycket beröm för sina böcker och dessutom sålt dem till en förmögenhet. Den, om jag minns rätt,  ärvdes av  trädgårdsmästaren och en uppslitande familjekonflikt rullades upp i slaskpressen. Kanske är det olika varianter av den konflikten som bearbetas i hennes böcker, vad vet jag.  Hoppas någon initierad läsar rättar mig om jag är helt ute och seglar här.  Minnet börjar bli skraltigt och efter ett långt liv finns ju numera mycket att blanda ihop.

Den här boken var i alla fall en skuffelse! Urtråkig, pratig, kvasipsykologi!!!  
Efter några sidor så inser jag som läsare att här har hon tänkt sig att utifrån ett amatörmässigt resonemang hantera fenomenen pedofili, psykopati,  incest, och depression.  Runt de här begreppen får huvudpersonerna valsa omkring i ett pratigt och overkligt tillrättalagt vardagsliv. (Liknar väldigt mycket mitt litterära hatobjekt nr ett Vita tänder).  Det är mycket  schablonmässigt om mat och dukning och hämtning och lämning och bäddning för att fylla ut så att det ska bli något som hänger ihop. Men jag finner ingen trovärdighet i personskildringen eller miljön och resultatet känns enbart trist.

Jag rekommenderar inte boken. Det bästa man kan säga om den är väl i så fall att den var lättläst. Det var inga problem att läsa ut den som sängfösare två hotellkvällar. Och nu åker den raka vägen i soporna.