Kvigor på bete på Liane!
Så har vi då djur på gården igen. Det är arrendatorerna som har släppt 30 st små kvigor på åkern ner mot sjön. På det sättet kan de gå ner och dricka vatten själva så den detaljen kräver ingen tillsyn. Men vi brukar försöka räkna dem en gång varje dag ändå för säkerhets skull. I bakgrunden ses de tre högarna i björkdungen som är tre st vikingagravar efter hövdingar. Lite till vänster uppe på en hög kulle låg Silleruds kyrka förr. Och bakom oss ungefär låg Signebyns skola. Vi tog en långpromenad idag med hundarna. Bl.a för att räkna kvigor, prata med K i Signebyn om ett projekt i augusti på Tjolitta och gå förbi Hol o jaga ut A och U på en liten promenad.
Först morrade Oskar lite försiktigt åt kvigorna. De blev genast intresserade av den lille krabaten. Men sedan slickade han dem på nosen och de slickade tillbaka. Det såg väldigt kärvänligt ut. Oskar är en tuffing. Hoppas att han inte får för sig att gå i gryt efter räv till hösten! Våra två stora hamiltonstövare var också med men de var betydligt mer avvaktande till kvigorna.
När jag var i tonåren så
hyrde vi ett torp av en bonde som vi kände.
Varje år var vi med och släppte ut kvigorna och det var en rolig upplevelse vilken fart på dem.
De var en bit att gå med dem så de fick gå i band en och en. Jo de där minnena är för härliga /pimpim
Mycket var slitsamt på den tiden vi hade jordbruket själva och mjölkkor, men just detta när de fick komma ut på grönbete var alltid en upplevelse och den kan vi sakna fortfarande. Vi är glada att det finns djur på gården igen.
Åh, så svenskt härligt somrigt! Och det liknar onekligen området här...=D vi väntar snart en samling till "oss" också. Svärfar är bonde och håller djur. Visst är det något speciellt med kossor i det fria i den svenska sommaren! Ha en fin MorsDag!
Trolda - Godmorgon!
Vilken gullig bild när de nosar på varandra!
Jag är livrädd för kossor..ha,ha!
Ha en bra Mors dag, kram
Trolda: Tack! Ja, vi går gärna dit o räknar!
Ninni: Taxar är så märkligt orädda! Tackar!