Fiskegäster är kul!
Vi hyr alltså ut två hus till fiskegäster. De senaste veckorna har vi haft gäster från Polen. Först W. Malinovsky med familj. Trevliga människor här för tredje gången. Vi stekte kolbullar nere vid sjön och pratade en kväll om hur man ordnar skola i respektive länder och om fiske och om matvanor och logistik ( W. är chef för någon transporthistoria och äger en parkeringsplats!).
Den här veckan har vi två polska goda vänner som bor en bra bit isär; en i Warsawa och en i Hamburg. De brukar komma hit varje år och fiska någon vecka. En är chef för en av Hamburgs bästa restauranger ( och hade alltså med den färska sparrisen som jag berättade om) och den andre jobbar i Warsawa som jurist åt den polska motsvarigheten till Vattenfall.
Jag måste ju återgälda sparrisen och bjöd hem dem på en enkel måltid med Janssons frestelse och prinskorv och en välgjord sallad. Till efterrätt vanlijglass och varm hjortronsylt. Till slut en espresso. Det är typisk svensk mat som brukar uppskattas och som man inte får utomlands. Hjortron är något som inte är speciellt känt utanför Sveriges gränser verkar det som.
Vi pratade om fiske och om Polens uppbyggnad efter kriget. Det är först nu som man egentligen har haft råd att bygga upp en ny stad och hela Warsawa, åtminstone på ena sidan floden, är en enda stor byggarbetsplats just nu. Den polska ekonomin går rakt uppåt. Under kommunisttiden fanns inget kapital till en återuppbyggnad. Landet som egentligen är rikt plundrades av Sovjetunionen på sina naturtillgångar och sina matvaror.
Warsawa är ny inne ett mycket expansivt skede, med en ung karriärlysten befolkning som jobbar hårt och målmedvetet i den nya marknadsekonomin. Staden växer snabbt, alla vill dit.
Man har problem i Polen med utvandringen. Unga människor kan flytta till andra länder och jobba och tjäna bra med pengar. Det lämnar plats för en låglöneinvandring av arbetskraft från de gamla sovjetstaterna, samt Vietnam och Kina. Framför allt människorna från sydostasien jobbar fruktansvärt hårt och tjänar alltså en hel del pengar trots låga löner. Orsaken till att just de ländernas arbetskraft kommer hit kan vara de gamla kommunistiska kontakterna. För man har inte invandring från forna Jugoslavien eller från Turkiet så som man har i Tyskland. Men på samma sätt som i norra Tyskland o södra Sverige så har man en framväxande opinion mot invandringen i form av mer eller mindre odemokratiska partiers framgångar i de senaste valen. Och det är framgångar inte främst bland skinheads utan bland en äldre befolkning som känner sig snuvade på välfärden. De bor i byar och städer som är mer eller mindre ålderdomshem sedan barn och barnbarn flyttat till jobben i väst.
Dagens Lassie är att en av våra gäster hade gått på svenskundervisning för länge sedan i samma uppgång som den Lech Valensca bodde i . Det innebar att han blev avkrävd legitimation av en beväpnad vakt varje gång och förklaring på vad han hade i huset att göra. Lech var fortfarande i hög grad politiskt aktiv. Vår hamburgboende gäst var en stor sverigefan för övrigt och hans dotter ville gärna göra ett års gymnasiestudier här men chansen var liten att få göra det. Många ville ha de få platser som finns. Den andre gästen bodde i Solna som utbytesstudent under något år för ett antal år sedan. Båda kan en del svenska, men bra engelska förstås. Kvällen gick fort och det är intressant att få inblickar i andra länder och hur man lever där. Vi hade trevligt och det var många glada skratt också.
Fick just nu ett mail från en annan av våra goda vänner / fiskegäster; W Kleps i Badow att hans terrier blivit jaktchampion.
Vi har alltså efter flera års uthyrning fortfarande trevligt med våra gäster och vi har utbyte av umgänge med dem. Det har blivit många fina kvällar med prat på olika språk, ibland den mest fantastiska blandning av svenska engelska och tyska och teckenspråk. När våra barn hör det så skrattar de hjärtligt, så där kan man bara inte prata enligt dem. Men det går alldeles utmärkt!
Den här veckan har vi två polska goda vänner som bor en bra bit isär; en i Warsawa och en i Hamburg. De brukar komma hit varje år och fiska någon vecka. En är chef för en av Hamburgs bästa restauranger ( och hade alltså med den färska sparrisen som jag berättade om) och den andre jobbar i Warsawa som jurist åt den polska motsvarigheten till Vattenfall.
Jag måste ju återgälda sparrisen och bjöd hem dem på en enkel måltid med Janssons frestelse och prinskorv och en välgjord sallad. Till efterrätt vanlijglass och varm hjortronsylt. Till slut en espresso. Det är typisk svensk mat som brukar uppskattas och som man inte får utomlands. Hjortron är något som inte är speciellt känt utanför Sveriges gränser verkar det som.
Vi pratade om fiske och om Polens uppbyggnad efter kriget. Det är först nu som man egentligen har haft råd att bygga upp en ny stad och hela Warsawa, åtminstone på ena sidan floden, är en enda stor byggarbetsplats just nu. Den polska ekonomin går rakt uppåt. Under kommunisttiden fanns inget kapital till en återuppbyggnad. Landet som egentligen är rikt plundrades av Sovjetunionen på sina naturtillgångar och sina matvaror.
Warsawa är ny inne ett mycket expansivt skede, med en ung karriärlysten befolkning som jobbar hårt och målmedvetet i den nya marknadsekonomin. Staden växer snabbt, alla vill dit.
Man har problem i Polen med utvandringen. Unga människor kan flytta till andra länder och jobba och tjäna bra med pengar. Det lämnar plats för en låglöneinvandring av arbetskraft från de gamla sovjetstaterna, samt Vietnam och Kina. Framför allt människorna från sydostasien jobbar fruktansvärt hårt och tjänar alltså en hel del pengar trots låga löner. Orsaken till att just de ländernas arbetskraft kommer hit kan vara de gamla kommunistiska kontakterna. För man har inte invandring från forna Jugoslavien eller från Turkiet så som man har i Tyskland. Men på samma sätt som i norra Tyskland o södra Sverige så har man en framväxande opinion mot invandringen i form av mer eller mindre odemokratiska partiers framgångar i de senaste valen. Och det är framgångar inte främst bland skinheads utan bland en äldre befolkning som känner sig snuvade på välfärden. De bor i byar och städer som är mer eller mindre ålderdomshem sedan barn och barnbarn flyttat till jobben i väst.
Dagens Lassie är att en av våra gäster hade gått på svenskundervisning för länge sedan i samma uppgång som den Lech Valensca bodde i . Det innebar att han blev avkrävd legitimation av en beväpnad vakt varje gång och förklaring på vad han hade i huset att göra. Lech var fortfarande i hög grad politiskt aktiv. Vår hamburgboende gäst var en stor sverigefan för övrigt och hans dotter ville gärna göra ett års gymnasiestudier här men chansen var liten att få göra det. Många ville ha de få platser som finns. Den andre gästen bodde i Solna som utbytesstudent under något år för ett antal år sedan. Båda kan en del svenska, men bra engelska förstås. Kvällen gick fort och det är intressant att få inblickar i andra länder och hur man lever där. Vi hade trevligt och det var många glada skratt också.
Fick just nu ett mail från en annan av våra goda vänner / fiskegäster; W Kleps i Badow att hans terrier blivit jaktchampion.
Vi har alltså efter flera års uthyrning fortfarande trevligt med våra gäster och vi har utbyte av umgänge med dem. Det har blivit många fina kvällar med prat på olika språk, ibland den mest fantastiska blandning av svenska engelska och tyska och teckenspråk. När våra barn hör det så skrattar de hjärtligt, så där kan man bara inte prata enligt dem. Men det går alldeles utmärkt!
Kommentarer
Trackback