Inga Magnusson

Fågelbo med ägg och ungar - närbild!

När vi sopade taket häromdagen så hamnade ju en del mockel i tujorna under taktfoten och jag försökte få bort det värsta.  Ur en av tujorna  kom en snöskata som en projektil precis framför näsan på mig. Och det var inte så konstigt att hon väntade med att flyga tills jag var alldeles bredvid henne. För när jag böjde undan grenarna i tujan för att skaka dem så fick jag se det här; nykläckta ungar och ett ägg som ännu inte kläckt, alternativt inte kommer att kläcka. Jag antar att det kan bli rötägg här också.

Det fick bli en snabb bild och så ut ur busken igen. Men modren verkar inte vara värst bekymrad över vår normala närvaro. Vi rundar den här busken flera gånger per dag och passerar bara några decimeter från boet som är i ansiktshöjd.

Ska bli spännande att se om hon får föda upp dem i fred tills de blir flygfärdiga. Hon har några kämpiga veckor framför sig. Jag är för dåligt bevandrad i fågelkunskap för att veta om hon kan räkna med hjälp från fadren eller om hon är singelförälder.

Det var ju kul att du får se det på sånt nära håll hoppas nu bara inte mamman överger barnen /pimpim

Påminner mig om när flickorna var små och vi åkte ut på "vårt" gamla land en försommar. Systern med storjägaren Rufus, hankatt av det tyngre gardet, anlände samtidigt. Det var hans första visit i stugan det året så fåglarna hade byggt bo lite varstans. Praktiskt, tyckte Rufus att bara behöva ställa sig på bakbenenn och peta ned födan i marken. Mina flickor skrek och grät, och vi hann faktiskt ut och räddade ett bo som låg på marken med en enda levande kvarvarande unge i. Oroliga föräldrar cirkulerade ovanför medan vi satte boet så högt upp i enebusken vi kunde. Nästa morgon var förstås både bo, mor och far borta. Och vi satt till frukost, flickorna och jag, och berättade för varandra hur föräldrarna under natten medan Rufus sov hade tagit sin unge mellan sig i näbbarna och flugit med den till ett riktigt säkert ställe. Jag vet inte om någon av flickorna trodde på historien och vi ingick ett tyst samförstånd att inte prata vidare om saken... Rufus? Han övergick till sork och möss.

Manon: Det vore väl inte riktigt sanningsenligt att påstå att det enbart har fördelar att bo som vi gör. Medan man sopar tak kan man hålla sig skratt alltså. Det är efteråt som det blir idylliskt i fågelbon o så.
Pimpim: Nejdå, hon / de
strävar på med sina matningsbestyr. Jag tror att det största hotet kommer från ekorrarna, men också från eventuella grannkatter.
Annaa: Jag minns med fasa katten Smurfens
slakt av fågelungar här när våra barn var små. Det slutade med att vi fick sätta upp en krage av kycklingnät under varje holk och känt bo.

Vilket privilegium att få se det på så nära håll.
Hur har ni det med katterna i närheten - är tujan en säker boplats?

Men vilka söta små fågelungar!

Varför kan du inte äta spenatsoppa..jag gör min på grönsaksbuljong..ingen mjölk i den...kryddar med lite muskot bara!
Jättegott!

Ha en bra kväll..kram:)

Sylvia: Ja, det är ovanligt att fåglarna bygger så nära oss. Jag gick förbi boet för en timme sedan och kollade i förbifarten (på ett par decimeters avstånd) och mamman stirrade stint tillbaka på mig men rörde inte en fjäder. Tujan är nog tyvärr ingen helt säker plats för katter, vi får hålla tummarna.

Ninni: Aha, det får jag testa. Den spenatsoppa jag tänker på är gjord på buljong och mjölk / grädde i och muskot förstås och ägghalvor.