Inga Magnusson

(Börjar med att informera om att det kan hjälpa att klicka på F5 eller minimera / maximeraknappen om inlägget hänger upp sig och det inte går att nå ner till kommentarerna)

Det finns säkert snyggare bilder på Jönköpings länsmuseum. Jag bara slängde upp kameran när vi åkte förbi. Försökte tycka att huset var vackert men lyckades inte. Brutal betong kan visst vara vackert men jag vet inte vad som gått snett med det här huset. För lite trä och värme kanske. Det kändes enbart ödsligt och avvisande både ute och inne och lustigt nog var personalen också snäsig och småsur utan anledning. Arkitekturens fel?   Det funkade inte med hängningen heller. Bilder hängdes  ovanför varandra lite hipp som happ, gav ett trångt och överlastat intryck.  Ofta för högt upp för att kunna ses ordentligt i bra perspektiv. Det känns inte behagligt att gå och stirra uppåt på en utställning. Och numreringen var ibland obegriplig / obefintlig. Ibland fanns den nere på golvet av någon outgrundlig anledning när nu konstverken hängde uppe i luften?! 

Ernst Billgrens  verk på utställningen är alltså från Åke o Ingrid Andrén samling. De var tydligen bosatta här i närheten av Jönköping och goda vänner med John E Franzén, professor på konstakademien i Sthlm. Franzén intresserade dem för Billgren redan när Billgren  gick på Valands konsthögskola och idag äger paret Andrén en stor samling av hans konstverk. 

Det är bilder och föremål ur den här samling från 80-talet. som visas nu i Jpg. Det är alltså tidiga verk. Det är alltid spännande att se en tidsepok så här utskuren ur en konstnärs tidigare produktion, tacksamt för jämförelser.
 
Även om här finns  en del bilder som antyder  försök att gå en mer traditionell konstnärsväg, så hade E.B tydligen redan då börjat hitta sin stil: Lekfullheten i temana,  ramen  som en del av bilden, mosaikerna, djuren,  de tredimensionella bilderna. Allt finns med. Fast i de här verken känns stilen mer omogen och ofta liten i formatet. Han har ju kommit att ta ut svängarna betydligt sedan dess och framför allt gått upp i format på ett sätt som i hans konst  känns naturligt. Annars kan det ju ibland upplevas som att en konstnär börjar göra skrymmande konstverk utan annat motiv än att odla den egna uppblåstheten. Gäller oftast manliga konstnärer vad det nu kan komma sig.  :-)

Jag blir glad av Billgrens figurer och bilder. De skojar med mig och sätter samman figurer på ett okonventionellt sätt i en oväntad miljö. De får därmed en helt annan innebörd och lämnar rum för många olika tolkningar beroende på vem  betraktaren är.

Min favorit i den här utställningen är förstås en gammal bekant  tror jag från utställningen på Historiska museet (kan det ha varit där verkligen?)  i Stockholm för rätt många år sedan; Anden som råkar av misstag landa på en gädda. Det är en skulptur föreställande en and som med ena foten dyker ner på en gädda. Den har en hel del mosaik och är ganska stor. Jag ler alltid när jag ser den och kan inte låta bli att fundera på om det någonsin har hänt. Eller om det kanske händer hela tiden, ett drama som vi inte ens har en aning om och aldrig ser för det går så snabbt förbi, liksom andra dramor som vi inte ser och som passerar....... osv. Här är öppet för hur många tolkningar som helst.

Sedan tittade vi lite på utställningen om staden Jönköping, den var enkel och begriplig. Fick lära oss att ordet köping kommer av köpäng; alltså en större plan yta som gick att använda för marknader. Jön ska ha kommit av Juniper, = en eller nåt och här fanns en Junälv, eller Junbäck.  Jönköping har i alla fall historiskt sett varit en moralens och nykterhetens högborg, så det var väl helt rätt att göra ett besök på folknykterhetens dag.