Inga Magnusson

Det syns nästan inte här men det är en tofsvipa. På långpromenaden igår kväll med hundarna så noterade vi tacksamt att den första kullen tofsvipeungar har överlevt i år och nu flaxar omkring nere på Smörhålorna (kallas några av åkrarna sedan gammalt för det växer bra på dem, till skillnad från Etterhålorna där det inte växer bra!). Vi håller tummarna varje år att det ska gå bra. Brukar försöka hitta bona och freda dem för vårens harvning, men lyckades inte i år. De har i alla fall klarat sig och måste vara minst 4 stycken. Förr fanns flera tofsvipepar här men sedan några år bara ett. Det enda paret vårdar vi ömt.



Vi gick ju ner till sjön med hundarna igår kväll och hade kaffe med. En anledning var att vi skulle kolla utebadtunnan som vi försöker fylla med vatten för att få tät för säsongen. Det bara forsar ut första gången man fyller på och sedan måste man spara lite varje gång så att den inte gistnar. När vi gick hemifrån så blåste det lite lagom för att hålla myggen borta. Det blev så småningom helt vindstilla och omöjligt för myggen. De var verkligen på alerten efter en veckas regn. Vi gick hem lite snabbt, tog istället med kastspön och tog en båt ut en sväng. Då var klockan redan halv tio men vi fick en fin tur, alldeles vindstilla och lugnt.