Projektlös!
Innan dess var det förstås andra roliga projekt som pågick; läsprojekten, egna studier i diverse ämnen, integrering särskola - grundskola, integrering förskola - grundskola. Och naturligtvis projektet att vara förälder till tre barn. Det låter väl krasst att se detta med föräldraskap som ett intellektuellt och kreativt projekt. För de synliga och mer påtagliga delarna av föräldraskapet är ju det praktiska arbetet och den känslomässiga / sociala delen av det hela. Men visst är föräldraskap också intellektuellt och kreativt. Man försöker ju hela tiden att tänka ut hur man ska göra för att det ska bli så bra som möjligt och tvingas vara kreativ för att hitta nya lösningar på gamla o nya problem som dyker upp.
Nu är jag alltså projektlös och det känns lite tomt och tråkigt. Men det behöver inte vara fel för att det är ovant.
Astrid Lindgren berättade en gång om barns rätt till tråkighet. Det är inte farligt att ha tråkigt menade hon och hänvisade till sin egen barndom. Hon och alla andra barn var tvungna att rensa rovlanden (eller om det var betor eller något annat). Och det var en upplevelse av oändlighet och tråkighet. När en lång rad var färdigrensad så var det bara att ta itu med nästa. Det var då hon började fantisera och hitta på historier för att roa sig själv under tiden.
Fast jag är inte säker på att en 57-årings hjärna är lika pigg och alert som ett rovlandsrensande barns. Den kanske inte kan aktivera sig själv utan bara sjunker ner i avtrubbning, medan kroppen pustar under tvånget att rutinmässigt ta itu med de vilsint huggande dammråttorna, tvättbergen i källaren och blomplanteringen. För sysslolös är jag inte alls, tvärtom. Under några dagar har här enbart varit fest och umgänge och under den tiden har ingen vårdat hemmet, så förfallet har brett ut sig. Det är bara att börja beta av förpliktelserna, med eller utan projekt!
Jag borde känna igen bilderna från Gillberga för jag har cyklat och buss där förbi många gånger. Kyrkan och älven känner jag igen, den heter Byälven och är en förlängning av Glafsfjorden. Men det unga konstnärsparet känner jag inte till och Esters cafe ,naturligt nog för de kommit till efter att jag flyttat från Värmland men jag känner en annan familj som heter Olausson, han Peter är vida känd för sin forskning av finnarnas inflyttning och historia i det värmländska skogslandskapet, vi har viss kontakt sedan 350 årsjubileet 1985.
Det var roligt att se dessa färska bilder från hembygden
Kära!
Livet är sannerligen projekttider eller mellan projekttider...det har jag ofta upplevt. De där tidenra emellan kan vara en smula förvirrande om man är en person som ofta levt i den stimulans och drivkraft som projekt ofta innebär.
Men de behövs ju förstås också...
Just nu samlar jag mig sakta sakta till att jobba ihop material till septemberutställningen...det är inte lätt! Magisteruppsatsen tog enormt mycket kraft och det har krävts en hel del för att lämna den och gå över till annat...
Rut: Roligt att Du känner igen Dig vid älven. Visst är det Byälven, med mycket vass och allt. Jag antar att den som allt annat i vattenväg här rinner ut i Vänern. När det gäller konstnärsparet så kan Du naturligtvis inte känna dem, men om jag skulle göra en kvalificerad gissning så är det en gammal skola de bor i och har gjort så fin.
Shamanen: Projekt i livet är ju, som Du beskriver det, ofta en motor, något som ger utmaningar. Hade tänkt spara studier i idéhistoria till efter pensioneringen men nu kanske jag tidigarelägger dem istället. De skulle vara efterrätten, det roligaste kvar till sist av studierna. Det som kan knyta ihop de andra ämnena på något sätt och dra paralleller till livets erfarenheter. Vi får se.
I min värld är projektarbete ett skällsord. Massa adminstratörer, som inget begriper håller i trådarna och skriver kilometerlånga rapporter för att det ska se ut som det händer något. Nej, jag har hellre tråkigt. En gång satt jag utelåst i trappen i tre timmar. Det var bra mycket roligare än ett projekt.
Det är alltid så intressant att klicka sig in på din blogg för du har alltid nåt nytt upplagt. Jag antar att Du har en del besökare, vilket innebär att en stor del av dem gillar vad du skriver:)
Tjatis: Nej så illa är det inte här än! Men jag förstår vad du menar. För mig är skillnaden mellan arbete och projekt helt enkelt bara att ett projekt har en tydlig början och ett tydligt slut och att det har som syfte att utveckla något nytt utanför gängse ramar. Jag har gillat mina egna projekt!
Kenny: Det var vänligt sagt om bloggen. Jag har fler besökare än jag någonsin kunde ana när jag började för ett par år sedan, fast om De läser för att de gillar eller ogillar ska jag låta vara osagt. Det är ju bara någon bråkdel av dem
som kommenterar. Vad resten tycker har jag inte en aning om.
Jag tror som Astrid, att det är oerhört nyttigt att ha tråkigt och bara göra osammanhängande små vardagssysslor under tider då och då. Då väcks någonting inom oss eller kanske faller till ro. Men det kan nog ta lite tid innan välbehaget eller det nya smyger sig på. Det hjälper att se det som ett projekt i sig, att styra tankarna mot semester, mot att inte ha några måsten eler projekt alls!
Inga; rannsakar mig själv och inser att jag är lite tvärtom, när jag är inne i ett projekt som jag t ex är nu, som jag borde tänka på hela tiden, då är jag skitbra på att bli kreativ i en massa annat, t ex helt annat skrivande, men också praktiska saker som vilka väskor barnen ska packa i och hur. Medan jag har oerhört svårt att tänka på projektet annat än när jag absolut måste. Så nu i vår när jag haft ett avlönat projekt jobb har jag skrivit säkert en kvarts roman. Synnerligen irrationellt, men ändå kreativt på sitt sätt.
Nike: Håller med.
Annaa: Tur att vi alla är olika. Du menar att när Du är upptagen med ett krävande projekt så blir Du kreativ på alla andra områden. Det kan man ju sätta i system; hugg i med boken bara, vi väntar!
Jag tycker om det jag läser, mestadels:P Men det är väl bara bra att det finns delade åsikter, så det tycker jag också om att läsa:) Keep up the good work:)