Inga Magnusson

Hjärtat bankade förväntsfullt på vägen hem från jobbet. Jag såg fram emot att få sätta mig på altanen i sommarvärmen och fågelsången med en tidning, en bit enkelt att äta och ett glas vatten med en skvätt vitt torrt vin i och en limeskiva.  Och bara vara! 

Så blev det också, sååååååå njutbart!  22 grader varmt, vindstilla och vackert. Gubben var på KS i de västrare delarna av kommunen med festligare avslutning för den här säsongens kommunpolitik.

Termometern på bilden är jättestor och hänger på altanen så vi ser den inifrån. Den fick vi av ett tyskt äldre par som tack för hjälpen i samband med att de köpte ett sommarhus utanför Årjäng och höll på att bli lurade. Vi ägnade mycket tid, resor och telefonsamtal för att de skulle få rättelse och jag tyckte kanske inte då att belöningen i form av termometern var så mycket att ha, men jag har ändrat mig. Den har funkat plikttroget i ett antal år nu.

Det här hjälpprojektet var ett av många sociala projekt som vi har gjort tillsammans genom åren. Bygdegården var några års engagemang med mycket tid och pengar inblandat. Rovdjursfrågorna har också varit ett stort projekt under ett antal år. Jag har släppt skrivandet om det men Roland har kvar sitt engagemang om än numera formliserat i olika råd och styrelser. Vi har fixat nyårsrevyer och andra festligheter. Vi har hjälpt goda vänner med olika saker liksom vi fått hjälp av dem när vi behövt. Livet på landet är så här.  Man håller alltid på med något!

Och nu har vi blivit inblandade i ett mycket märkligt socialt vänskapsprojekt. Det är himla spännande och roligt och jag kan inte knysta en stavelse om det i förväg. Få har sysslat med något liknande vågar jag nog påstå. Det ska bli spännande att se hur det avlöper till slut! Det kommer självklart en fullständig rapport på bloggen så småningom.