Inga Magnusson

Det här är skogsvägen upp på Liskifta. Det är väldigt mycket vatten i markerna nu och slipprigt av frost. Det är bättre att gå bredvid vägen.

Här uppifrån kördes virke förr. Jag berättade på bloggen om det i ett tidigare inlägg. Man körde till slut ut det ur skogen ner till sjön. Det skedde på vintern när det var lättare att frakta på snön med timmerkälke.

Nere vid sjön, Östra Silen, strölades det och mättes av en virkesmätare. Sedan när flottningssäsongen började så mosades virket, dvs buntades ihop i sjön  med ståltråd till mosar. Dessa länkades samman och bogserades med båt till sågverk / pappersbruk.

Vår sjö hör till ett sjösystem som hänger samman med Vänern och många andra sjöar.  Hela processen att avverka och transportera virket sysselsatte väldigt många människor här i bygden. Praktiskt taget alla män jobbade med detta på ett eller annat sätt under vinterhalvåret och på våren. Under sommarhalvåret så tog man hand om den egna gården och var jordbrukare, eller hjälpte andra.