Inga Magnusson

G. och jag var hundförare på jakten och gick längst ut på Harnäsudden och släppte Oskar. Jag har aldrig gått där förut landvägen, bara kommit med båt hit. Var inte alls förberedd på att det skulle vara så högt, jättebranta berg. Glad att Oskar inte trillade ner, han var precis framme vid stupen och kollade! Överallt var det också mängder av vindfällda träd, stormen har gått hårt fram här ute.

Årjäng är en riktig turistkommun, bl.a. har vi mycket kanotturism på sommaren. För att det ska bli bra så har kommunen ställt i ordningen en massa fina rastplatser i sjöarna. En av dem ligger här ute på Harnäsudden. Av slitaget att döma på marken så är den välbesökt. Alla rastplatser har vindskydd (som går att övernatta i) grillplats, utedass och ved. Det har gjort att det är hygieniskt och trevligt i paddlingsstråken. Alla rastplatser finns utsatta på kartan o de ligger ganska tätt.

Solen sken på oss och det var en trevlig tur. Här fanns emellertid inga rådjur alls, Oskar upptäckte ingen vittring. Idag gick han inte ifrån mig heller som han brukar göra. Han verkade lite orolig över att vi var två. Jag går ju alltid ensam med honom annars. G. skrattade och sa att det var nog för att han hörde tyska hela tiden i stället för svenska. Han kunde inte förstå!