Problem med Mona Sahlin!
Ja, inte rent fysiskt förstås, men med min bild av henne. Och nu ska hon ju bli partiledare så jag får väl ta itu med den eftersom hon antagligen kommer att synas en del framöver.
Som vanligt så grundar sig min uppfattning om politiker inte på deras politiska företräden eller eventuella tillkortakommanden eftersom jag är snudd på helt ointresserad av partipolitik. Nej, det handlar om den bild av politiker som framtonar i media, deras image, hur de ser ut, deras framträdanden, hur de kommunicerar med folket.
Jag gillade verkligen Mona före Toblerone. Hon var rak och talade enkelt så att alla kunde begripa. Det var inga krångliga omvägar i hennes budskap och hennes blick gick tvärs igenom teverutan in i vardagsrummet. Hon var som tjejen i huset bredvid, berättade också om personliga förluster och sorger, likaväl som glädjeämnen. Man blev liksom bekant med henne. Sen var hon ju kvinna förstås och det var ju ett klart plus i mina ögon. Det har länge varit dags för en kvinnlig partiledare / statsminister.
Men i samband med Toblerone så hände något. Det hade inget med själva Tobleronegrejerna att göra, men Mona S. blev förändrad efter det. Eller var det min bild av henne som ändrade sig? Jag blir osäker.
För nu var hon inte likadan längre. Plötsligt började hon tala mekaniskt utan att ansiktet var med. Det var som en stel mask, likadan hela tiden. Hon hade lärt sig kisa lite med ögonen, le och lägga huvuvdet på sned på ett inställsamt sätt samtidigt som hennes mun sa allvarliga och arga saker. Men ansiktet hade inte längre kontakt med budskapet. Ögonen som tidigare gått rätt in, var nu beslöjade av distans. Den hårda sminkningen som tidigare skvallrat om en modern och djärv kvinna var nu bara för mycket och matchade inte det inställsamma smått vädjande kroppsspråket. Denna image rimmade i så fall väl med antydningar i pressen att hon blivit GPs lilla dörrmatta, speciellt efter det att Margot Wallström gått i taket och lämnat alltsammans.
Fast jag hoppas att det ska gå över, att hon ska bli som hon var förut!! Och jag hoppas att hon samlar på sig många kvinnliga goda medarbetare. Hon kommer att behöva det. Kommer just från ett samtal med en god vän som talat med en kvinnlig filmmakare som svor på att aldrig mer göra film tillsammans med män. De ska bara ta kommandot och tjafsa fast de inget begriper och de går över lik för att göra karriär. Jag känner i o för sig inga sådana män, men det betyder ju inte att de inte finns !
Just nu kan jag bara tycka synd om Mona S eftersom hon verkar vara något slags fjärde eller femtehandsval att döma av tidningsskriverier igen. Det borde vara lätt förödmjukande, fast som luttrad poliker så accepterar man kanske det utan att reagera invärtes. Det är väl inte så enkelt. att vara valberedning heller. Runt yviga ledare, som GP, brukar ju bildas ett visst tomrum och det tar tid att fylla ut det vid deras avgång.
Jag förstår vad du menar. I motsats till dig så förstår jag att det blir så. Har man varit så varm, öppen och rak som vi uppfattade att Mona var tidigare och sedan fått genomgå en sådan omänsklig behandling som hon (med flera) har fått göra, ja då förändras man som människa. Jag tror det är så enkelt, sedan kan man tycak vad man vill. Det tar lång tid att komma tillbaka! Det mänskliga psyket fungerar så, tror jag.
Om nu Mona Sahlin blir statsminister, vilket jag inte tror är helt säkert, så kanske hon åter kan bli den öppna och tillitsskapande kvinna hon varit tidigare. Jag hoppas det.
/Mia
Jag har faktiskt aldrig gillat Mona Sahlin, varken före eller efter toblerone. Tycker inte hon har ngn karisma eller är skarp i sina åsikter. Känns inte som hon kan bli en stark partiledare. Men vi får väl se...
Mia: Du kan säkert ha rätt i att Mona S har präglats av de smällar hon har fått ta, smällar både inom partiet och utom. Kanske kan hon komma tillbaka med en mjukare attityd om hon får mandat att leda partiet och därmed en stadigare plattform.
Zofy: Som hon verkar nu så kan hon inte bli en stark ledare, men de som känner henne kanske ser andra kvaliteter eftersom hon ändå lutar åt att bli partiledare.
Ja jag önskar att Anna, vår kära Anna var kvar i livet, hon hade blivit en bra partiledare!
Jag håller med dig PRECIS!!! Efter "skandalerna"tappade man ALLt förtroende för denna kvinna....TIDIGARE var hon som en "frisk fläkt" och en liten "uppstickare"...NU känns hon bara som just något som kommer i sista hand..Jag blir MYCKET besviken om hon blir partiledare, och tror att partiet kommer att förlora väljare på det! Nä, USCH o FY!!! =)
Trolda - med engagemang!
Nä..jag har aldrig gillat Mona Salin...vet inte riktgt varför, men det kanske är det där fliniga som du talar om. Sköt om dej i den kommande stormen...du har väl tagit fram pannlampan. Anna
Det är ett klassiskt problem inom (bland annat)socialdemokratin. Har man starka ledare som man för fram så uppstår alltid ett tomrum efter som man varje gång tror blir svårt att fylla. Vem trodde på Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson men ingen minns väl dem efteråt på grund av deras bleka intryck?
Jag tror det kan bli bra med Mona. Sen jag håller med om att man givetvis blir förändrad som människa då man utsätts för det hämningslösa mediadrevet. Sen må det vara rätt eller inte, men tar gör det.
Ninni: Ja, jag håller med Dig, Anna Lindh var väl i allas ögon en självklar efterträdare på partiledarposten. Hon gick hem i stugorna samtidigt som hon var saklig. På något sätt klarade hon av att finnas i GPs närhet utan att blekna eller provoceras. Men det kan ju hänga samman med hur hon blev behandlad förstås; både av sin chef och av media.
Trolda: Det verkar åtminstone i tidningarna som om många delar Din skepsis. Jag tappade inte förtroendet för Mona S pga Tobleronehändelserna utan för att hon förändrades av dem.
Anna: Ja, pannlampan är på plats liksom vattenhinkarna!! Nu kan det få blåsa! Vi kom precis nu hem från gubbens systerdotters familj där vi bjudits på tacos. Det regnar mest och blåser bara lite än, men det blir väl värre.
Björn: Du har rätt tror jag, men den stora skillnaden den här gången är väl att så pass många har tillfrågats och tackat nej först. Jag har en känsla av att man annars har varit lite mer plikttrogen; om partiet kallar så ställer man upp oavsett om frun gråter och klagar. Kan det vara så att människor idag sätter familj före karriären? Jag tänker på de yngre kandidaterna som tackat net, där jag faktiskt fått en känsla av att det är pga att man är småbarnsföräldrar och inte vill missa den tiden med sina barn. I så fall är det positivt. Men är det för att uppdraget känns omöjligt så är det inte bra.
Jag kan inte låta bli att le när jag läser om 'toblerone'. Den enda toblerone som jag känner till är chokladen vid samma namn och som är mycket populär här i England. Finns nog i Sverige också men det kan väl knappast vara den som det handlar om, antar jag.:)
Det är ett märkligt spel som pågår, tycker jag. Jag undrar om det manövreras från olika håll för att det till slut ska bli Wanja Lundby-Wedin som blir partiledare.
Det jag inte gillar med Mona Sahlin är hennes sätt att talar om sig själv i tredje person. Inte heller när hon pratar om "mammer å papper". Eller hur häftigt och sexigt konstiga saker kan vara.
Eller är det bara mediaklipp som dyker upp i huvudet?
Första gången jag tittar in på din blogg. Jag kommer gärna igen. Betr. Mona Sahlin tror jag hon blev lite knäckt både av mediedrevet och behandlingen inom partiet. Hon har verkligen legat lågt de sista 7-8 åren. Förhoppningsvis har hon mognat.
Lillan: Ha ha... jag räknade bara med att alla läsare hade bott i Sverige det senaste decenniet. Jo, det handlar om den Tobleronen. Mona Sahlin var tänkt att bli partiledare före GP men det stöp på en skandal. Skandalen handlade om att hon hade köpt bl.a. Toblerone på något kontokort som hörde till hennes offentliga uppdrag och sedan glömt reglera det i efterhand. Det var säkert något mer på samma nivå, men jag minns bara Tobleronen. Det hela var rätt lågt. Därefter fick hon kliva ut i kylan under en längre tid och sedan långsamt tagas till nåder igen.
Tant: Det har inte fallit mig in, men om jag har förstått det hela rätt så har Mona S. förargat facket tidigare så där kan väl finnas ett intresse av att se en egen ledare gå över till partiledarposten istället. Och det kan väl finnas en chans nu när Mona inte verkar vara en självskriven kandidat i de egna leden.
Sylvia: Välkommen hit till min blogg! Det kan ju vara så att mediadrevet blev för mycket. Hon har i alla fall blivit rik på erfarenheter därvidlag.
Vad bra det är när någon kan sätta ord på det man själv inte rktigit får tag i. Det stämmer nog att det hände något efter Tobleronen, jag tror även att partierna mediatränar lite i överkant och då tappar personerna sin äkthet!
Tror du verkligen att de låter det gå så långt som ätt tillsätta Sahlin som partiledare? Det skulle innebära slutet för den svenska socialdemokratin.
Eftesom jag är väldigt mycket okunnig (och ointresserad) av politiker så säger jag varken bu eller bä.. men jag håller rätt mycket med dig i dina tankar.
Men jag har lyckats få ihop ett skrivarcirkelbidrag.. Och mitt ämne till Dig blir: Broarna..
Amatankar: Det där med mediaträning är ju svårt. Reinfeldt som har en juste framtoning i TV blir stel som en mask i liveframträdande. Det gäller att inte vara för mycket eller för lite.
LAJ: Om Ditt inlägg kan jag inte ha några synpunkter egentligen eftersom jag är rätt okunnig om svensk partipolitik. Om hon hittar tillbaka till sitt gamla jag så funkar hon nog i alla fall inför väljarna image-mässigt. Men var hon står politiskt har jag ingen pejling på eller hur väl den kan stämma med de socialdemokratiska väljarnas krav.
Excessa: Spännande!! Jag ska gå in o kolla så fort jag hinner. Just nu är det lite påställt här och modemet är bara såååååååå långsamt när jag ska hiva iväg texter och bilder till höger o vänster. Det kan nog dröja till helgen innan jag hinner fixa Broarna. Trevligt ämne förresten, fast jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra med det.!!
Jag ser att min kommentar var anonym. Den om att prata i tredje person om sig själv osv.
Tjatis: Jaha var det Du? Jag spanade lite på id-nummer o så men lyckades inte spåra vem det var. Därför kommenterade jag inte. Men jag kan göra det nu.
Jag minns inget av det Du nämner, men hon har säkert sagt det. Det faller in i ramen för det jag tog opp i stora drag ungefär.
en intressant analys du har gjort!
Det stämmer ruskigt bra att hon antagligen blev hårt åtgången av GP. Han var ju en sån typ med "grabbig" ledarstil :-( (Vilket Maud Olofsson har vittnat om)
och det måste också ha varit en pärs att från att ha känt sig OK plötsligt bli totalt sågad av hela svenska media, inte undra på om hon då väljer att hålla distans! Hon myntade uttrycket at ta en time-out i samband med de media-stormarna...
Jag har fortfarande svårt att smälta att två kvinnliga ministrar nu fick gå pga svart hemhjälp och vad det nu mera var - medan de manliga (som hade liknande i bagaget) fick vara kvar. Hyckleri!!
Mona är kanske rätt person trots allt för att få en frisk fläkt genom social-demokraterna? - men då krävs det - som du säger - att hon kommer väljarna till mötes igen. Nu när GP är borta kanske hon vågar göra det?
Jag kommer inte ihåg vilken valdebatt det var i TV, men Olof Johansson hade sagt ngt som anspelade på ett tidigare uttalande av Mona, eller hennes dåvarande minister-roll - varpå hon svarade: "Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, för de är alldeles för korta!" *grin*
Skälen till att de tackade nej kan väl vara flera. För det första så är det ju tradition inom socialdemokratin att i ett skede då flera kandidater diskuteras så tackar man nej och detta ska då ses som ett (got) tecken på ödmjukhet. Det är nog också så att de mediadrev som varit de senaste åren avskräcker, ingen är så felfri att man är garanterad att slippa dessa längre. Jag tror också att det har betydelse (t.ex. för Margot m.fl.) att regeringens handlingsutrymme har minskat och att andra uppdrag kan ge minst lika stor möjlighet att driva sina frågor (jag är nämligen fortfarande av den uppfattningen att de flesta politiker drivs av en vilja att förbättra samhället). Men visst är din tanke om att familjen sätts före gullig :-)
Josephine: Ja, visst är det irriterande att män och kvinnor i politiken mäts med olika måttstock. Kvinnor måste bara vara bättre och duktigare och mer "lagliga".
Björn: Vadå gulligt!!!!! Menar Du att dom ljuger????