Lyckan är medfödd!!
Det gick ut på att man forskat om lycka och kommit fram till märkliga resultat:
Ungefär hälften av lyckokänslan är medfödd, dvs vi har den i oss rent biologiskt i våra gener. Några av oss mer, andra mindre. (Va orättvist!!) Det spelar alltså ingen roll vad vi upplever eller gör av våra liv.
En stor del berodde också på givna förutsättningar, de lyckligaste länderna var exempelvis de nordiska samt Schweiz! (Trotsar alla fördomar om oss nordbor som smått gnälliga o förgrämda)
En liten del av mängden upplevd lycka (10 %) kunde man påverka själv genom att gifta sig med en trevlig typ, umgås mycket, hålla på med mycket, ha lagom mycket pengar, ha ett bra jobb. Fast det här att ha barn var ingen lyckofaktor. Det gav en hel del lycka men tog samtidigt bort, genom att förorsaka bekymmer så det ena tog ut det andra liksom.
Olycksskapande var däremot att försöka bearbeta en trist barndom o tråkiga upplevelser. (Släng Dig i väggen Freud!). Tvärtom så var det aldrig för sent att i efterhand i sin egen tankevärld göra om en tråkig barndom till något positivt o därmed bli lyckligare. Mycket av lyckan låg i hur den enskilda människan såg på sin tillvaro, den nuvarande o tidigare, inte så mycket i vad som verkligen hänt. Alltså ljuga bort lite elände inför sig själv o andra eller helt enkelt inte låta det fastna i själen, bara trampa vidare.
Och allt detta bygger alltså på forskning. Fast jag erkänner gärna att jag skulle vilja vet hur den forskningen gått till! Jag gillar ju rent instinktivt inte forskningsresultat som visar att viktiga saker är genetiskt betingade. Jag vill att de ska vara påverkbara så att jag kan ha kontroll och vara med o ändra själv.
Ja forskning i all sin ära. Det är ju tråkigt om man inte kan påverka sitt liv mera.
Och har man tor är man född positiv. God fortsättning. /pimpim
Då kan vi Nordbor skatta oss LYCKLIGA då med andra ord....=) Själv både TROR och HOPPAS jag att vi kan påverka mer än futtiga 10% !!
Trolda - ganska lycklig!=)
mycket tänkvärda tankar! Har hört de här tankarna förr nånstans. jag år oxå inne på den linjen att man kan påverka mycket själv hur ens liv och lycka ska te sig...men å andra sidan saknar ju många förmågan att påverka sitt liv av olika anledningar...Anna
Jaa, vissa säger ju att det är inte hur man har det utan hur man tar det. Kanske är det om man väljer att skratta eller gråta åt eländet som tillhör det "medfödda" lyckan. Däremot skulle det vara roligt att höra deras definition av lycka, själv tycker jag det verkar vara ett stort begrepp och samtidigt väldigt individuellt vad man anser som lycka. Men samtidigt är det väl bra om man kan släppa sin barndom någon gång i livet även om det varit dålig och försöka skapa ett "lyckligt" vuxenliv istället för att begränsa sig pga en dålig barndom, men exakt hur det ska gå till det vet jag inte, då hade jag förmodligen varit en "ny" Freud och det är jag tyvärr inte..:-).
Ja det där tål att tänka på. Ett lyckligt år 2007 önskar jag dig. Men du kanske redan har det i generna :)/ svartvitan
Jag har alltid menat att de där fördomarna om nordbor är illa grundade.
LAJ: Det ser ut som om Du skulle få rätt!
Jajamen - positivt tänkande! Man får väl börja med att tänka att de 10% egentligen är 99% så löser resten sig.
Pimpim: Det är ju trevligt att i alla fall en liten bit går att påverka
Trolda: Jag väljer nog att leva som om jag kan påverka mer än 10 % ändå! För säkerhets skull. Känner mig ofta privilegierad.
Anna: Mycket är ju tydligen givet, var man bor t.ex. Värst var det visst att bo i f.d. Sovjetunionen.
Alias: Ja, om det här stämmer så får vi slänga ut Freud o hela psykoanalysen. På den vilar i stort sett alla utbildningar inom vård, psykologi, omsorg. Istället får det bli utbildning i positivt tänkande, beteendeterapi osv. Intressant perspektiv! Freud har ju dominerat under så lång tid även om andra riktningar har funnits med parallellt. Säkert är det som vanligt att ingen sitter på hela sanningen, bara på en bit.
Definitionen av lycka är ju oerhört central i sådana här sammanhang. Vad räknar man med som lycka?
Svarvitan: Tack, detsamma till Dig! Nja, de egna generna är jag lite osäker på därvidlag. De är nog ganska genomsnittliga. Men jag har förmånen att leva med en person som inte låter vardagsmotgångar fastna. Det mesta i den vägen brukar gå att göra en rolig historia av till slut. Och det smittar av sig på omgivningen.
En liten tant: Så måste det ju fungera! Vi får testa!
Nog tror jag att lyckokänslan kan vara delvis medfödd. Sen påverkar omgivningen också. Och trots negativ påverkan kan en del gå genom livet och känna lycka ändå.
Tänker mig in i mitt fall här...
Lycka är subjektivt! Har också läst den där undersökningen. Men jag tror som nån ovan att dte är förmågan att ta det som räknas...
Märker på mina barn bara hur olika det där är och i varierande grad om glaset är halvtomt eller halvfullt. Även om detta till viss del är genetiskat så tror iNTE jag at vi är slavar under detta utan kan till stor del lära oss att tänka om - mer eller mindre och OM man har viljan!
Själv har jag sk olycklig barndom men som vuxen - jag är lycklig! Det enda är att jag är så VAN vid svårigheter att jag ofrivilligt söker dem för jag saknar den utmaningen. Jag har "bara" lärt mig att kämpa på osedd. Men nu märker jag at jag blir sedd här och var IRL och det ger positivt. Ringar på vattnet! Smittar av sig! Så man kan lära om oc man kan BESTÄMMA sig för att vara lycklig!
Hoppas nån förstår...
Kort sagt - man har det som man tar det! Du kan förjaktligen påverka :-)
Nina: Jag vill också gärna tro att man kan påverka själv.
Manon: Med rätt stöd från omgivningen o gynnasamma omständigheter så tror jag det är möjligt att liksom skaka av sig en olycklig barndom. Den finns nog alltid där i bakgrunden, men kan då tvingas hålla sig just i bakgrunden.
Björn: Hade inte hört uttrycket förut att det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det, men det verkar vara relevant. Forskningen har äntligen hunnit ifatt ordspråket.