Kvinnor - mer demokratiska?
De flesta anställda är kvinnor på hennes jobb, men det finns även ett par manliga på avdelningen. Inbyggt i beslutsprocessen finns olika typer av arbetsplatsmöten. Där ska en del frågor diskuteras med alla anställda och chefen. Mötet är i en del ärenden rådgivande och i en del beslutande. Nu inträffar det inte så sällan att man diskuterat en fråga på ett sådant möte och alla tycks överens. Sedan blir beslutet ett helt annat ändå.
Då har det visat sig att ett par av de anställda systematiskt väljer att inte strida för sina åsikter på de här mötena, om de förstår att de har en majoritet emot sig, utan avvaktar bara lugnt mötets slut. Någon dag senare går de till chefen och torgför sin åsikt. Då ändrar sig chefen och beslutar enligt deras framförda önskemål. Det märkliga i sammanhanget är att chefen är en man och de här två anställda som brukar göra så här är också män. Men hon menade inte att de gjorde gemensam sak, utan det kunde lika gärna vara en av dem som gjorde så här för att få beslutet till sin fördel, men taktiken var den samma.
Är detta en slump att det är två män?
Kunde det lika gärna vara kvinnor?
Har det någon betydelse att de två "odemokratiska" medarbetarna och chefen är av samma kön, dvs män?
Är män helt enkelt mer odemokratiska än kvinnor, av naturen liksom?
Näe! Kan KNAPPAST vara en slump! De har upptäckt att detta funkar helt suveränt!
Ett bra sätt att få sin vilja fram över "kärringarnas" huvuden.
Jag tror att sannolikheten att två kvinnor gör samma sak är liten. Visst kan det hända men JAG tror att kvinnor försöker få sin vilja fram på annat sätt och att tanlen på att män har makten är så fast att män har lättare att göra detta (de har makten gratis)! Och kvinnor går inte över män på samma sätt lika lätt av samma anledning...de slås inte av tanken lika lätt?
Det JAG undrar över är om de fattar det odemokratiska i sitt tillvägagångssätt eller om de bara gör detta oreflekterat?
Fast eftersom det är systematiskt borde de fatta...och ser att det funkar.
Jag tror inte att män är mer odemokratiska än kvinnor men jag tror att kvinnor är mindre vana vid beslutsfattandes genvägar?
Vet inte om det där är särskilt manligt, egentligen. Problemet är att möjligheten alls finns inom strukturen så att säga. När jag satt i förbundsstyrelsen för en stor organisation fick vi i vu klagomål från "ledningsgruppen". De ansåg att man beslutat en sak på ledningsmöten och sedan hade chefen fattat ett annat beslut. Hon uppfattade inte att hon gjort något fel eftersom ledningsgruppen inte hade någon formellt beslutande funktion, utan de slutgiltiga besluten låg på hennes bord. Kanske är det så den där chefen resonerar också och medarbetarna har kommit på tricket att slippa slåss för sina ståndpunkter på ett möte som ändå inte är formellt beslutande. Organisationsstruktur är knepigt! Dessvärre fick den där kvinnliga chefen sluta. Varken männen eller den enda kvinnan i ledningsfunktion stod ut med att en kvinna satte sig över dem...
Det där var en klurig fråga... ja de va de...jo, jag tror nog att kvinnor är mer demokratiska, men kan inte riktigt förklara varför. Det ligger nog nåt i det med mäns "grundnatur" Anna
Jag trodde det var vi kvinnor som mesade och höll med för att sen gå bakom ryggen och att männen sa mer vad de tyckte.
Så har de i alla fall varit på mina arbetsplatser som dok har lite män. /pimpim
Alla:
Jag slogs av tanken om detta är en variant av det som pekas på i mycken genusforskning; manligt mentorskap. Jag menar ungefär som bastun: Fenomenet att män som "tvingas" samarbeta med kvinnor hittar något forum för att kunna stänga in sig och "göra upp" utan tjafsande fruntimmer och det utan att det märks utåt liksom.
Alltså ungefär; låt hönsen tjattra så ska vi gubbar fixa till det sen när vi får sitta i lugn och ro och tala "sakligt" så att vi kommer till skott någon gång. Och att män på det sättet hjälper varandra till karriärspositioner med ett informellt nätverk som finns där med automatik, bara för att de är män och män alltid har gjort så. Kanske oftast oreflekterat! Jag har inte så mycket erfarenhet av detta, skolan är ju en typiskt kvinnlig arbetsplats.
Funderade lite liknande. Skolan är ju kvinnodominerad.
Eller så är det så att mötena inte uppfattas som beslutstagande, åtminstone inte i deras öron!
Jag säger som Pimpim...På MINA arbetsplatser(samtliga genom tiderna) är det alltid kvinnorna som pratar "illa" om andra, intrigerar och går bakom ryggen. Jag tror att det behövs "2-könat"på platsen, och att det gynnar öppenheten och främjar till diskussioner arbetskamrater emellan.Det är alltid tråkigt när beslut fattas bakom någons rygg! Det var förhoppningsvis en ren tillfällighet det som hände din väninna, men jag tycker absolut hon skall ta upp ämnet igen!
Trolda - God Morgon!
jag är lite inne på det du skriver ovan om manligt mentorskap och undrar om de två männen betett sig likadant på en arbetsplats med bara män...
sedan kan man undra varför kvinnorna ifråga inte säger ifrån. Om jag varit på ett möte, beslut tagits och sedan ngt gått i efterhand och fått det ändrat utan att jag blivit informerad hade jag blivit vansinnig....
Intressant att det blev så många olika kommentarer. Kanske känner sig de fåtaliga männen på en kvinnoarbetsplats ganska ensamma, rentav förtryckta av kvinnorna. I det läget är det nog frestande att ta till dendär utvägen...
Det lustiga med män och kvinnor är att båda parter ofta känner sig förtryckta...!
Jag har inga direkta erfarenheter av män som beslutar över huvudet på kvinnor, men det där med "bastu-klubben" har jag ju läst om på andra ställen. Undras hur de skulle reagera om kvinnan (gärna 50+) helt sonika kommer in i bastun iklädd en handduk för att ta fortsatt del i diskussionen! *grin*
Manon: Skolan blir allt mer en kvinnoarbetsplats
Trolda: Bäst är nog när det är ungefär lika många av varje kön. Det ger nog bäst förutsättningar för en god atmosfär. Men det är väl inga garantier.
Zofy: Där har Du nog en kärnfråga; varför säger inte kvinnor ifrån. Man kan ju fundera över varför kvinnor inte ryter till. Men det kan ju vara en del av könsmönstret. Hoppas det blir bättre till nästa generation.
Carulmare: Ja, det lär ju vara så att män också känner sig förtryckta av kvinnor. Fast då kanske man pratar om olika sorters förtryck. Såg just i kväll att det var någon sådan rubrik på ett teveprogram.
Josephine: Vore kanske inte helt fel!! :-)
Som arbetande på en kvinnoarbetsplats och i diverse föreningssammanhang så kan jag inte säga att det är typiskt utifrån min erfarenhet. Vad jag däremot har märkt på olika typer av arbetsplatsträffar är just det du säger att saker inte tas upp där, utan istället beslutas vid sidan om i diverse små informella konstellationer. Men det kanske är en tillfällighet att de är kvinnor :-).
Annars är nog min erfarenhet att män i högre grad tar upp saker i det forum det ska, men jag tror samtidigt att det inte beror på någon slags ordningsamhet. Jag tror helt enkelt att de av erfarenhet vet att oddsen är goda att de får igenom det de vill, om inte annat så med hjälp av viss bufflighet (också erfarenhet:-))
Björn: Aha jag förstår vad Du menar. Det är för att det handlar om en kvinnodominerad arbetsplats som det går att göra så här; gå vid sidan av formella beslutsforum. För kvinnor accepterar det. Oavsett om det är män eller kvinnor som gör det. Kanske är det så, det var tänkvärt.
Det där sista vittnar om en viss klarsyn :-)
Jag tror att det är mer beroende på individen än könet. Jag har upplevt detta från båda håll, och det är alltid lika irriterande!!
MIn tanke om ett genusmönster grundar sig egentligen på forskning i arbetssociologi som jag kom i kontakt med när jag läste det ämnet på universitetet.
Alltså det faktum att kvinnor alltid vill ha konsensus, dvs diskuterar tills man är ense och man kan finna en form för beslut som alla kan acceptera. Man vill inte köra över någon. Män däremot har fajtandet som livsluft och är sedan barnsben vana att försöka ta makten ifrån varandra hela tiden. De tar inte illa upp om någon går in på det egna "reviret" och försöker ta för sig. Det är liksom ett evigt klättrande på varandra i hierarkier och maktpyramider utan att någon tar illa upp.
Kvinnor däremot tar den här typen av påhopp på det egna arbetsområdet som en kränkning och ägnar mycken tankemöda åt att lura ut var gränserna går mellan eget beslutsområde och andras i avsikt att hålla sig inom givna gränser.
Alltså är det en främmande tanke för kvinnor att inte acceptera ett beslut som fattats i konsensus på en arbetsplats.