Inga Magnusson

I veckorna liksom svischar det bara på allting efter givna mönster. Det står något i almanackan som man ska göra med tillhörande klockslag och sedan gör man det. Inte mer med det.

Men ibland måste man se sig för och planera framåt. Ungefär så här blev det:

Imorgon kväll eventuellt Borat en gång till med D och G. Nu går den här i Årjäng. Jag såg inte allt för skrattattacker förra gången så det kanske går bra att se den igen.

Söndag eftermiddag rådjursjakt med flera.

Till tisdagen kommer ett tyskt filmteam för att spela in isfiske här. Deadline för att säga ja eller nej var idag och vi sa ja efter konfererande om isens tjocklek med fiskeexperter på orten.  Vi har ju sett rubrikerna om isfiskare som har drattat i. De ska bo i våra hus och ha lite artig uppmärksamhet, 11 personer. De stannar i fyra dagar tror jag.

Nästa fredag D och G här på fläsk och potatis och löksås. Det har varit tänkt länge men inte blivit av.

Har också inom loppet av ett par dagar pratat med alla tre barnen. De har följande på gång:

LA-sonen börjar bli färdig med det dataspel han hållit på med i ett par år. Det heter Mercenaries 2 och är tillverkat i första vändan för Playstation 3. Grafiken kommer här att ligga nära filmnivå. En del av de trettiotalet personer som varit involverade i tillverkningen omplaceras nu till andra arbetsuppgifter på företaget men M kommer att bli kvar till framåt sommaren för att göra slutjusteringar. Vi hoppas att han kommer att kunna jobba här i Sverige eller åtminstone i Europa sedan.  Vi tycker det är dags för honom att komma hem nu efter mer än 4 år i USA.

Stockholmssonen har just i kväll herrmiddag med goda vännerna  Thomas och Peter och några till. Han är inte på Ellegalan i år. Annars brukar redaktionen häcka på någon balkong i salen när den går av stapeln.  Flickvännen J var i alla fall där. Han ska till Cannes på något modeuppdrag snart och har redan köpt biljetter till LA i början på april för att åka över och gratulera lillebror på 30-årsdagen.

Dotter i Umeå börjar söka sig tillbaka till arbete igen efter några års barnledigheter. De två sönerna växer och frodas. De fixar nu att vara på dagis och öppen förskola utan problem. De är sinsemellan helt olika killar och vi pratar ofta om det, hur man kan växa upp med samma föräldrar och ändå bli så olika.