Våran alla hjärtans dag!
Vi har inga nostalgiska skäl att fira, inga minnen från barndomens alla hjärtans dag. Det blir lite ytligt, men det blir ändå nåt.
Gubben var i Åmål med bilen och tog med god mat hem. Jag letade fina blommor, men de var slut när jag var färdig på jobbet framåt halvfemtiden. Det fick bli en chokladask istället. Och den kommer jag förstås att äta upp merparten av. Fast han blev glad ändå och vi hann äta tillsammans o ses en timme innan han måste iväg till ett möte. Det var i kväll i Blomskog tror jag.
Jag har fortfarande influensa i kroppen, ont och lite feber, men det är roligare att vara krasslig lodrätt än vågrätt. Och arbetet haltar ändå lite med många elever sängliggande, liksom många kollegor.
Jag upptäckte dagens betydelse via morgontidningen och efter arbetet for jag för att köpa vaniljhjärtan men de var slut så det blev gelehjärtan i stället. Maken hade blommor med sig hem och middagen blev lyxig....men utan morgontidningen hade vi missat hela evenemanget.
Har fått underbara kort av alla familjemedlemmar. Om du lovar att inte berätta det för något så blev jag riktigt rörd.(lova)
Nej det fanns ju inte när jag var liten heller...men jag gillar dagen, det behöver ju inte vara så att man springer iväg och köper en massa dyra presenter till varandra.
Det tycker jag är hysteriskt, men ett kort en extra kram, lite blommor det är mysigt!
Ha en bra dag, kram
vi firade inte alls...jo, jag köpte semlor men det vara bara maken o jag som åt----
jag är nog allergisk mot Valentines day från när jag bodde i USA där man förväntades bryta ihop om man inte fick tio kort minst.....även barnen....ju mer kort dest populärare...och tvärtom...
Alla: Tack för vänliga hälsningar. Jag spinner vidare på Era kommentarer i nästa blogginlägg. Zofys avståndstagande får mig att fundera vidare.