Sverigedemokraternas framgångar - varningssignal!
Sd har framgångar överallt i Sverige. Det borde vara en varningsklocka för de etablerade demokratiska partierna. De måste nog på ett helt annat sätt lyssna på "vanligt folk" och inte låta sig styras av anställda välutbildade tjänstemän när förslag o riktlinjer ska skrivas fram. Och man bör sluta upp med att driva igenom "o-populistiska", korkade beslut genom att på egen hand forska fram ett lämpligt "vetenskapligt" stöd.
Om man blir alltför skrivbordsstyrd riskerar man att förlora kontakten med verkligheten. Sånt kan resultera i en skolpolitik typ den som socialdemokraterna har genomdrivit, (tvärs emot den allmänna opinionen,) de senaste decennierna.Den har enbart utformats av skolbyråkrater, efter teoretiska resonemang som inte håller på lång sikt i praktiken. Nu erkänner till o med Mona Sahlin det.
Men det kommer först nu, i elfte timmen, efter det att Jan Björklund blivit något av en Messias för dem som drabbats värst av socialdemokraternas skolblundrar.
Kanske borde de etablerade partierna skaffa sig en "vanligt-folk-koll" på det man torgför och på diverse dokument innan de lämnar kanslierna. Att vara populistisk har ju länge betraktats med förakt, men det handlar ju i princip om att faktiskt ta hänsyn till vad vanliga människor tycker. Det borde ju finnas gränser för skrivbordsprodukternas härjningar.
Jag menar inte att man ska försöka styra ett land efter opinioner som kan blossa upp tillfälligt, för det funkar ju inte heller, men inte så sällan genomdrivs beslut som saknar förankring på lång sikt bland vanligt folk och det bäddar för extrempartier. Socialdemokraternas skolpolitik är ett bra exempel på detta, likaså rovdjurspolitken och i viss mån invandrarpolitiken.
Det här resonemanget har jag fört på slottetbloggen också, men eftersom det känns väsentlig så tog jag det även hit och utvidgade det lite.
Om man blir alltför skrivbordsstyrd riskerar man att förlora kontakten med verkligheten. Sånt kan resultera i en skolpolitik typ den som socialdemokraterna har genomdrivit, (tvärs emot den allmänna opinionen,) de senaste decennierna.Den har enbart utformats av skolbyråkrater, efter teoretiska resonemang som inte håller på lång sikt i praktiken. Nu erkänner till o med Mona Sahlin det.
Men det kommer först nu, i elfte timmen, efter det att Jan Björklund blivit något av en Messias för dem som drabbats värst av socialdemokraternas skolblundrar.
Kanske borde de etablerade partierna skaffa sig en "vanligt-folk-koll" på det man torgför och på diverse dokument innan de lämnar kanslierna. Att vara populistisk har ju länge betraktats med förakt, men det handlar ju i princip om att faktiskt ta hänsyn till vad vanliga människor tycker. Det borde ju finnas gränser för skrivbordsprodukternas härjningar.
Jag menar inte att man ska försöka styra ett land efter opinioner som kan blossa upp tillfälligt, för det funkar ju inte heller, men inte så sällan genomdrivs beslut som saknar förankring på lång sikt bland vanligt folk och det bäddar för extrempartier. Socialdemokraternas skolpolitik är ett bra exempel på detta, likaså rovdjurspolitken och i viss mån invandrarpolitiken.
Det här resonemanget har jag fört på slottetbloggen också, men eftersom det känns väsentlig så tog jag det även hit och utvidgade det lite.
Kommentarer
Trackback