Medias ansvar när barn far illa!
Hon menar att ytterst är ansvaret för misshandlade barn socialtjänstens men att media måste vara medvetet om sitt ansvar när de går in på området.
Hon tar upp ett fall, även det i Vetlanda, i början på 90-talet. Media kritiserade hårt ett korrekt omhändertagande av lilla Ida 2 år. Efter medias påtryckningar lämnades hon tillbaka till föräldrarna och två veckor senare hittades hon död i sin säng.
Hon tar också upp Oskarshamnsfallet där ett barn barn omhändertogs från ett par förståndshandikappade föräldrar och efter Josefssons mediadrev lämnades tillbaka. Men föräldrarna klarade inte av det. En erfaren socialdirektör, Hjördis Flodström - Nilsson, som granskade fallet i Oskarshamn åt Josefsson men delade inte Josefssons åsikt och ströks ur programmet. Hon skrev i DN: "Janne Josefsson ljuger och bedrar och lyckas dölja hela sanningen för svenska folket. Han berättar en historia som aldrig hänt, och en lagstadgad skyldighet att ingripa till ett barns skydd förvandlas till ett ont uppsåt".
Monica D-L diskuterar om medias agerande i tidigare fall kan ha bidragit till att Louise fick leva alltför länge under så dåliga förhållanden. Och hon avslutar artikeln:
"Louise är tyvärr inte ensam. Det finns många barn som just nu bönar och ber om hjälp. Och som ropar för döva öron".
Absolut! Det media driver är föräldarrnas rätt till sina barn. Att föräldarr har rätt till sina barn oavsett. De är fast i det där tänkandet att man har rätt att skaffa barn, att det inte är ett privilegium. Att skaffa barn är för de allra flesta hemskt enkelt. Men att ta hand om dem är nåt helt annat. Och den biten klarar inte alla av.
Ofta drivs dessa som lägger sig i nån sort vinkling, de kasnke har hängt upp sig på nån myndighets för stora makt och kan inte se klart.
Klart det blir fel ibland, men det handlar om människor, man kan inte alltid göra korrekta bedömningar och alla ser allt från sin egen värld...men som du säger, media har ett ansvar! Och de exempel du tar är ju ruskiga - att media kan ha så stor makt! Det är bra och dåligt, för ibland behövs det...men de bör läsa in sig ordentligt i ämnet!
Det är skrämmande! Visst är det som Manon skriver ovan att det ibland behövs men det är vedervärdigt när det missbrukas. Det är ingen slump att man talar om media som "den tredje statsmakten".
Naturligtvis finns de många seriösa och en del mindre seriösa jorunalister. Myndigheter gör fel ibland liksom media. Precis som Manon säger, handlar det ju om människor och människor gör fel ibland, tyvärr med katastrofala följder i vissa fall.
"Rätten" att skaffa barn vänder jag mig också emot. Då måste man komma ihåg barnets rätt till omvårdnad.
All rapportering som sker ska man alltid minnas att det är valda delar, sorterade av andra människor. Därmed menar jag inte att det är en medveten vinkling och censur men när någon redigerar det som visas, uppstår automatiskt ett begränsat synfält för mottagaren. Det är rapproteringens villkor och jag förstår att det måste gå till så, men det ger också en läskig makt till de som rapporterar. De flesta är seriösa men när någon i-n-t-e är det, det är då det blir läskigt.
Jag gjorde en gång för många år sedan en intervju i dagstidningen jag jobbade på med en kvinna som jobbat i massor av år med socialt utsatta barn. Hennes förtvivlade utrop var att alldeles för många barn far illa och att många av dem skulle kunna räddats genom att tas ifrån sina föräldrar. Hon var djupt kritisk till frivilligheten och dess konsekvenser, dvs att föräldrar förmåddes att frivilligt och tillfälligt lämna sina barn från misären eftersom frivilligheten också innebar att de när som helst kunde kräva tillbaka barnen. Hon berättade om stackars barn som slets fram och tillbaka ur fosterhem av nyckfulla föräldrar med stöttande socialtjänstemän i bakgrunden. Dvs det var föräldrarna som alltid fick stöd i ta tillbaka barnen. Åtskilliga av de fallen slutade i tvångsomhändertagande av ett trasigt barn.
Det var mycket hårda och kontroversiella uttalanden. Och jag väntade mig mycket diskussioner. Det blev det också, om huruvida reportaget alls skulle publiceras. Eftersom det innhöll så vansinniga uttalanden! Det kom in men kollegorna tyckte det var pinsamt. Inte fick man så där ifrågasätta föräldrars oinskränkta rätt till sina barn! Janne Josefsson skulle väl i stället gjort slarvsylta av henne.
Det lustiga med JJ är att den enda konsekventa linje han driver är att socialtjänsten alltid gör fel, vems sida den än står på!
Förmodligen är den mest relevanta kritiken att socialtjänsten i alltför lång utsträckning bevakar den vuxnes rättigheter på barnens bekostnad, precis som JJ ville i fallet med de förståndshandikappade föräldrarna. Min syster som jobbar på dagis i hårt belastad miljö har berättat många gånger om hur både dagispersonal och bvc blivit motarbetade och kritiserade av socialtjänsten för att de "stör" deras arbete med de vuxna. När de häromåret anmälde ett uppenbart fall av barnmisshandel blev de av socialtjänsten ombedda att ta tillbaka för "de föräldrarna har redan så mycket problem att det skulle bli för tungt att få på sig det också, även om det säkert är sant!"
Manon: Det är en sak att göra utforskande reportage, det är helt ok. Myndigheter och privata institutioner behöver granskas. Men då ska alla sidor av saken kunna utforskas. Det Janne Josefsson gör är ju bara halva arbeten när han väljer ut socialförvaltningar, för hälften av åsikterna, de som ryms inom tystnadsplikten kommer aldrig med.
Flasknosen: Du är nog snällare än vad jag är när Du säger att Du inte tror att man medvetet valt till eller valt bort. Jag är övertygad om att JJ väljer ut avsnitt medvetet för att få TV-program som slår, som han själv kallar det.
Annaa: Jag kan ju fundera över det vetttiga i att man tog bort de barnombud som fanns på socialkontoren förut, dvs principen att någon skulle ta vara på barnens rätt i olika familjeärenden. När de försvann blev det som Du säger mest föräldrarnas rätt som kom att gälla och ibland kan man få en känsla av att barnen offras i behandlingsarbetet med föräldrarna. Och att barnen i extrema fall kan bli en födkrok och en bostadsgaranti för familjer i misär. Men jag tror att det var en syn som var vanligare för något decennium sedan. Hoppas jag i alla fall.
Socialförvaltningarna har nog sina problem att brottas med och det är inte säkert att man hittat den ultimata organisationen av det egna arbete. Media har sina problem att brottas med och de skulle lätta betydligt om någon antingen lyfte ut eller styrde upp Janne Josefsson. För som det är nu så är jag rädda att han fungerar som idol och exempel för unga journalister, för dem som är karriärlystna och vill synas i branschen. Och det vore förfärligt om vi skulle ha ett antal JJ-kopior inom några år.
Inga; yes det var förstås barnombud hon var den där kloka kvinnan!