Barnbarnsprat
Han är naturligtvis en extrem begåvning. Om jag har förstått andra mor- och farmödrar rätt, så delar han denna egenskap med alla andra barnbarn! Och vi kan pladdra om dem hur länge som helst. Måste vara helt olidligt för en utomstående. När det gällde egna barn så hade vi mer distans och mer klarsyn, men barnbarnen kan vi utan skrupler höja till skyarna.
Min lille M är som sagt en begåvning. Han är naturligtvis en blivande regissör, helt klart en ny Ingemar Bergman. Han har alltid arrangerat sociala situationer med levande människor eller med husdjur eller med andra substitut. Idag var det med kulor. Hos honom i Umeå är det också spelkulor som gäller. Hans spelkulor har olika mänskliga egenskaper och karaktärer. De prickiga behöver vänner och lever i familjer i speciella hus. De svarta behöver inga vänner, de kan leva alldeles ensamma och de bor i svarta hus utan familj. Sedan går det att arrangera olika händelser med alla inblandade!
Plötsligt kan han lägga ifrån sig telefonluren med förklaringen.
- Du mormor, jag måste hämta nåt och visa Dig nu.
Och sedan berättar han, det är att visa mig. Och han talar redan med norrländsk tydlighet, med bisatser och långa haranger.
Skit också att de bor 90 mil bort.
ha, ha visst är de roliga. Speciellt det där att berätta om saker "att visa dem" det känner jag igen.
jag förstår att det är lite trist att det är så långt bort. mina ungars mormor bor i samma stad och hon säger alltid att hon är så lycklig för det.
fyra åringar är roliga, ibland bubblar det utav sjutton i telfeno och så olötsligt "hej då!!" pang så får man luren i örat....
min E gjorde en rolig grej precis innan hon skulle fylla fyra. jag var hemma och vabbade henne. Vår sekreterare ringde om ngt jag hörde in telefonen för jag var på toaletten. Tydligen hade hon svarat och sagt "nej du kan inte prata med min mamma för hon måste ta hand om mig. sedan slängde hon på!
hej tack för komentaren på min sida gör inget att du inte gillar tatueringar ärlighet varar längst ,titta på mitt inlägg idag om blommor istället ha en trevli helg mvh Annika
Jag är så storsint, så jag tycker att både mina barnbarn och barn är genier. Kanske en liten brasklapp vad beträffar yngste sonen, hans omdöme är inte alltid på topp. Väldigt sällan, faktiskt.
En förmån jag har är att mina genier håller sig på nära håll.
Zofy: Ha ha, känner igen det där att plötsligt slänga på luren utan förvarning. 4-årsåldern är verkligen en magisk ålder, småbarnets impulsivitet och fullkomliga egocentrisitet finns kvar och språket är så utvecklat att de kan berätta och beskriva sin tankevärld. De har heller inte fått spärrar och fördomar om vad man kan dela med sig av och vad man bör tiga om. Det är raka rör!
Annika: Jag ska kolla om blommorna. Ligger nog mer för mig än tatueringar :-)
Tjatis: Jag tycker ju självklart att mina barn också är genier men min blygsamhet förbjuder mig att ens antyda det eftersom jag ju kan förmodas ha haft ett viss inflytande över deras uppväxt och därmed skulle kunna misstänkas för delaktighet i genialiteten o självhävdelse. Och det går ju inte.
Jag är avundsjuk på Dig som får ha barnbarnen nära.
Så vitt jag förstått är det min bror och ingen annan som har de mest geniala barnbarnen i världen. Tänk bara på flickan som hade bäst betyg i klassen i alla ämnen, två år innan hon fick första riktiga betyget!
Det ni!