Skolstart!!
Det är säsong för harjakt och gubben försvinner ut i skogen tidigt på morgonen!
Jag har nog nämnt det förut, mitt jobb är väldigt "ljudligt" och tillfällen till tystnad blir med åren allt mer uppskattade.
Den smått kaotiska skolstarten med ny organisation, nytt klassrum, ny elevgrupp, nya kollegor, nästan ny chef osv är nu över. De 22 ungarna i min etta har klarat den alldeles utmärkt med tanke på omständigheterna. De verkar framför allt glada o nöjda.
Om jag själv har klarat skolstarten är mer tveksamt. Olägenheterna med den nya organisationen är större än jag kunde ana, jag sliter för att kompensera dem. Där försvinner mycket av min arbetstid, arbetstid som jag hellre velat använda till att vara pedagogiskt kreativ.
Organisationskompensationen (oj, vilket ord!) tar lång tid och är oerhört tungrodd. Jag jobbar fortfarande alldeles för långa dagar för att det ska vara rimligt på sikt: 10-12 timmar och dessutom utan någon egentlig rast under dagen. Trodde jag skulle sluta lite tidigare igår fredag. Men det blev från halv 8 till 5 utan rast och vid hemkomsten fyra föräldrasamtal i telefon på sammanlagt någon dryg timma. Just detta att det aldrig går att ta rast i jobbet med så små barn och stor elevgrupp och så mycket samordning av olika lärare och lokaler, är nog svårast. De långa arbetsdagarna går nog annars att leva med.
Fast att föräldrar kontaktar mig per telefon och jag kan ringa dem är jag mycket tacksam för. Det underlättar mitt jobb jättemycket att vi har en bra och öppen dialog. Inte bara underlättar mitt jobb förresten, det är en förutsättning. Om inte vi drar åt samma håll så kan jag lika gärna lägga ner hela undervisningsprojektet.
Och jag upplever verkligen att jag har föräldrnas stöd. Vi hjälps åt när det behövs och det har varit guld värt nu. .
Hallå! Nu var det länge sedan jag tittade runt på alla bloggar. Min egen blogg blir också eftersatt, jag har bara inte tid, hur roigt det än ar att blogga. Jag såg din kommentar häromdagen och igår kväll skrev jag ett blogginlägg om mina studier..
Du är välkommen att läsa det. Jag tittar in till dig med jämna mellanrum även om det inte blir lika frekvent som förut och jag kommenterar tyvärr inte lika ofta men tycker det är lika trevligt som förut. Kram.
Jag ska genast läsa Din blogg, jättenyfiken! Roligt att Du finns kvar, jag har saknat Dig.
Våga inte att söka dig bort från skolan !!! Våra barn behöver dig!
Hej Eva!
Oj, jag tänker inte på att elevers föräldrar kan läsa min blogg, men det är bara trevligt. Det jag skriver är inga hemligheter. Du är välkommen hit precis som förra gången jag fick kommentarer från Dig.
Det var snällt sagt att barnen behöver mig. Nej, min eventuella avgång som lärare kommer nog inte att ske brådstörtat. Läsandet av platsannonser handlar väl mer om att försöka överleva när det är som värst. Mest lessen o besviken är jag nog över att ha tvingats lägga praktisk matte på hyllan o i stort sett enbart använda mattebok. Den tid jag skulle behöva för laborativ matte finns helt enkelt inte. Tiden går åt till "organisationskompensation". Men kanske går det längre fram. Det är vad jag hoppas på. Vi hörs.
När Mellan gått en månad och nästan en termin i sin nya klass kom hon för första gången inte hem direkt efter skolan en dag. Eftersom hon inte fått någon klasslista (trots upprepat tjat) kunde jag inte ringa hem till någon i klassen, jag hade ingen aning om vad någon hette, hon umgicks inte med någon på fritiden. Vid nio var vi lite desperata, hittade hennes mentors nummer via Gula Sidorna och ringde henne för att få tips om vem i klassen jag skulle kunna ringa. Hon hade ju naturligtvis ingen lista hemma men var i alla fall lite behjälplig så det ordnade sig, jag fann en ångerfull dotter i tryggt förvar bara några kvarter bort.
Två dagar senare kom det ett brev till alla föräldrar. Det var mentorn jag ringt till som meddelade att hennes integritet var djupt kränkt eftersom föräldrar tagit sig till att göra något så upprörande som att ringa hem till henne på hennes fritid. Det fanns inga ursäkter för desssa kränkningar som måste upphöra omedelbart, meddelade hon.
Så kan det också vara i skolan...
Jag har som lärare för yngre barn aldrig upplevt att jag behövt "freda" mig för telefonkontakt med föräldrar på kvällstid. Tvärtom har jag upplevt det som en stor hjälp i jobbet att de hör av sig.
Men jag vet inte hur det är på exempelvis högstadiet där en lärare har kontakt med väldigt många barn och där eleverna själva kan ringa upp. Det kanske kan bli för mycket, speciellt om man har egna småbarn som kräver en rejäl arbetinsats kvällstid.