Arbetsro i skolan!
Har skrivit om detta i en kommentar men skriver några rader här också.
Det måste finnas arbetsro i skolan. Och den arbetsron får inte hänga på om läraren "har auktoritet" eller inte. Det blir alldeles för slumpartat. I så fall borde "auktoritet" vara ett kriterium för inträde till lärarutbildning och det är det inte. Eller borde lärarutbildningarna lära ut "auktoritet" och det gör man inte.
Det behövs ett stöd för arbetsro hela vägen i skolsystemet; från lagstiftaren riksdagen och hela vägen ner till klassrummet. Det stödet finns inte idag.
Hej, jag har tänkt det samma. Om man tittar sig runt om i min klass på lärahögskolan så kan man peka ut åtminstone 1/3 som inte av lärarstudenter som inte kommer att ha den auktoriteten som behövs för att skapa arbetsro i klassrummet. Många av dessa har en mycket idialiserad bild av hur barn är. Många vet inte hur det fungerar att arbeta med barn i grupp etc. Jag tänker ibland när de inte ens vågar göra sin röst hörd i vårt klassrum att de kommer att bli "uppätna" av ett gäng högstadie-elever. Naturligtvis behöver det inte bli så, men risken är mycket stor att de får en smärre chock när de kommer ut och möter dagens skola.
Precis som du skrivit i ditt inlägg har vi diskuterat lite om skolan ser och fångar upp de studenter som inte besitter någon som helst form av auktoritet, utan nästan är unfallande. Vilken hjälp eller stöd kommer de att få? Risken är ju trots allt att de utbildar sig under många år, utan att sedan klara av att hantera det verkliga mötet med eleverna...
Jag har betat av 4 olika lärarutbildningar och ingenstans fått lära mig något om hur man styr en större elevgrupp. Har varje gång trott att det var en slump att just min utbildning missat detta viktiga moment. Istället har hela tiden fokus legat på att lösa gruppdynamiska problem med enskilda elevsamtal eller enskilda föräldrasamtal. Och det är ju också bra att göra, men när individer blir en grupp så händer saker som inte går att förutse och hantera på individuell nivå. Några av den tredjedel Du refererar till i Din klass kommer att lära sig detta med auktoritet för att överleva, men några kommer som Du befarar att inte göra det. Det borde inte få vara så här slumpartat. Det är inte juste mot dem som offrar så mycket tid och pengar på en lång utbildning.
Jag tror att man måste ha stor kärlek till sitt arbete och en stor kärlek och respekt för de barn och ungdomar som man ska jobba med annars blir auktoriteten fel. Den auktoritet som man lär sig för att överleva blir en diktatorisk auktoritet och det vill vi ju inte ha. Jag tror som du att man måste lära olika tillvägagångssätt för att klara av att hantera grupper. Alla har det inte naturligt inbyggt.
Jag kan som elev säga att de lärare som är bäst och som man lyssnar mest på är de som är intressanta och intresserade av det de lär ut. Dvs inte lärare som sitter som en femtonåring med en femtonsidig uppsats om Strindberg att analysera. En lärare som är intresserad lyssnar man på. och om man lyssnar på när läraren lär, lyssnar man även då denna säger åt en att vara tyst.
Det stämmer säkert som du säger Inga att så lite av utbildningarna handlat om detta. Lustigt när man jämför med folkbildningens förhållandevis enkla ledarutbildningar som så hårt trycker på gruppdynamik.
Men jag har också hört förödande rapporter både från universitetslärare och lärarstudenter. Om hur vanligt det är att framförallt kvinnliga lärarstudenter håller på och tjafsar om hur jobbigt det är att behöva göra muntliga redovisningar inför en grupp. "Det är ju så läskigt!" På frågan hur de ska klara undervisningen svarar de att det är skillnad! Yes, det är skillnad, det är mycket värre! Kanske inte så konstigt med den inställningen att så lite uppmärksamhet fästes vid muntlig framställning i skolan och så mycket vid det skrivna ordet.
Min kloka Äldsta brukar säga att något som ALLA barn med mycket få undantag någon gång från förskoleåldern hatar så är det att bli "bäbisade" med. Ändå ägnar sig en förödande majoritet av lärarkåren åt just det. Jag vet inte riktigt...
Kaotiska skollektioner verkar inte vara något typiskt svenskt. Detta blir man varse vid en sökning på You tube. http://www.youtube.com/results?search_query=angry+teacher
/PerW
Kan inte låta bli att kommenetra detta då man som mamma med tre ungar i skolan upplevt en del.
En människa kan inte lära sig auktoritet. Denna har man med sig , har man det och gillar sitt jobb och sina elever så får man per automatik sina elevers respekt och gillande. Detta tycker jag mig ha sett bland mina barns lärare .
Så sent som i fredags kom en herre hem och sa med ogillande..idag var det allt liv i skolan, man kunde inte få lugn och ro någonstans!
Jag har inte hunnit svara på några kommentarer men börjar nu, så långt jag hinner. Fortsätter vid ett senare tillfälle med resten.
Svartvitan: För mig är en lärare som arbetar utan kärlek och respekt, inte en auktoritet för eleverna utan bara en auktoritär ledare. Det måste finnas värme o äkta intresse för eleverna. Det är en grundförutsättning för lärarjobbet.
Den värmen o det intresset tror jag att de flesta lärare har med sig ut i jobbet när de lämnar lärarhögskolan, men tyvärr kan detta snabbt förbytas i ilska och frustration om de inte också har den auktoritet / de kunskaper som krävs för att hantera en grupp och skapa arbetsro.
Mingman: Jätteroligt att få en elevkommentar på inlägget! Det Du skriver låter helt logiskt!
Fortsätter att svara på kommentarer:
Annaa: Det märkliga är att i mina äldsta lärarutbildningar från 70 talet fanns det mer av krav på att klara av gruppdynamiken än det har gjort i de senare. Barn behöver bli bäbisade så till vida att de behöver trygghet tror jag, men i övrigt är de mycket mer kapabla än vi vuxna tror, exempelvis när det gäller att lösa enkla konflikter. Bara de får tid och plats att prata färdigt så löser de det mesta själva. Min medverkan som lärare är ofta onödig och ofta blir mina "domslut" i dispyter helt fel.
Per: Nej, kaotiska lektioner är nog inget enbart svenskt fenomen, men i alla internationella undersökningar som görs när det gäller läget i skolan så är vi i Sverige bra på att lära barn saker o ting, men vi är dåliga på att skapa en bra arbetsmiljö i klassrummen. Det är helt enkelt för stökigt enligt elevernas egen uppfattning.
Eva: Det är himla bra att släppa ut sina käpphästar på grönbete så här! Oftast kommer de tillbaka efteråt men ser inte riktigt likadana ut.
Du har naturligtvis rätt och jag fel! Eller rättare sagt jag använder orden slarvigt märker jag. Jag påstår att man kan lära sig auktoritet och det kan man inte, där har Du rätt. För auktoritet består både av kärlek/ värme / respekt OCH KUNSKAP! Det är den delen av auktoriteten som handlar om kunskap i exempelvis gruppdynamik man kan lära sig. Kärleken / värmen / respekten till barnen kan man inte lära sig. Den måste finnas där ändå. Men det har ändå ett samband i slutänden. För om en kärleksfull lärare inte har auktoritet så tror jag som sagt inte att kärleken till eleverna består särskilt länge heller.