Livslust
Här kommer mitt bidrag till skrivarcirkeln: Fria och gnälliga associationer kring ordet "Livslust"
Livslust
Jag hatar ordet livslust!!! Det är tråkigt och jolmigt som ett stycke trä på väg att bli en dalahäst. Och det är omöjligt!! Vadå lust till liv??? Det går inte. Man kan inte ha det, lust till liv som sådant. Ett liv innehåller en massa saker och en del av dem väcker inte alls någon lust.
I tandläkarens väntrum är livet superbilligt för min del och jag har allvarliga funderingar på om det är värt uppoffringen att äntra stolen. Om jag mot alla odds överlever behandlingen så väntar nästa bedrövelse: Jag ska betala för att ha blivit pinad o plågad. Och jag inser med stigande fasa att det kommer bara att bli smärtsammare och dyrbarare för varje år som går. Värre o värre tills alla tänder har trillat ut och jag får sätta in lösgom. För det är väl det enda som de där siffrorna i det orange kuvertet kommer att räcka till.
Det orange kuvertet väcker inte heller någon livslust. Det landar på köksbordet en gång om året och det är lätt att känna igen på den vedervärdiga färgen. Jag känner så fort jag ser det, hur blodtrycket klättrar uppåt och det börjar klia i fingrarna av lust att riva papper. Det här kuvertet är en årlig påminnelse om den kränkning som pensionssystemet utgör för min del. Jag har alltid jobbat heltid, varit minimalt barnledig, och skött det mesta av studierna efter jobbet. Jag har inte tjänat jättepengar men heller inte varit lågavlönad. Och vad får jag då i pension efter detta livsverk?
Jo, en summa pengar som mest liknar ett kryddat socialbidrag. Dessutom har man stulit ifrån mig ett antal av dessa arbetade år. Det är år som av någon outgrundlig anledning inte räknades med i det gamla pensionssystemet. Bevisligen har jag arbetat de här åren som är bortdragna, men var de borttagna i det gamla systemet så ska de vara borttagna i det nya systemet!! Basta!! Säga vad man vill om beslutsfattarna men konsekventa är de! Jag förstår att Göran Persson valde Österrike som platsen till att hålla talet där han berättade hur argt det svenska folket skulle bli den dag det verkligen förstod vad pensionsreformen innebar.
Tandlös o fattig kommer jag att sitta där tillsammans med andra, lika tandlösa och fattiga pensionärerna i något sunkigt pensionärsgetto (typ utrangerade studentbostäder eller nåt?) och se programmet "Livslust". Äsch, jag bara skojade,( jag försöker bara hålla mig till ämnet). Programmet "Livslust" lades ju ner för några år sedan.
Det är roligt med Sverige: Man kan stjäla folks intjänade pensionspengar, man kan lura folk på Teliaaktier, skita i att bygga bredband fast man lovat, skrota psykvården och sen förvånas över att galningarna sticker ner folk. Ja, man kan göra nästan vad som helst ostraffat, men inte ta bort vissa TV program. Då hörs revolutionsmullret långt där nere bland allmogen. Kalle Anka på julafton är ett sådant program och Livslust var nästan ett sådant. Skillnaden var bara att Kalle Anka fick vara kvar och Livslust blev nedlagt. TV valde alltså att lägga ner ett program som riktade sig till äldre (som tittar på TV) till förmån för program som riktade sig till ungdomar ( som aldrig tittar på TV). Fast det här visste ju redan de gamla romarna. Ja, inte om Kalle Anka förstås, men vikten av bröd och skådespel åt folket. Om folket blir mättat och underhållet så hackar det i sig krig, skatter och andra umbäranden utan att bråka.
Ok, jag vet att min mamma bara äääääääälskade Livslust och det gjorde en massa andra gamlingar med. Men jag fixade inte det långsamma tempot, den insmickrande tonen och de urtöntiga reportagen mellan varven. För att inte tala om det grymma tilltaget med livslustbuketten! Den delades ut i varje program. Jag tänkte alltid att den pinsamt gavs till någon stackare som inte alls ville bli uppmärksammad i TV för sina fysiska / psykiska tillkortakommanden, någon som helst vill dra täcket över huvudet och vara i fred. Jag fick ibland en pervers lust att vara den som bestämde vem som skulle få livslustbuketten. Då skulle jag med allvarsmättad röst meddela följande:
"Livslustbuketten den här gången skickar vi till stackars Gunnar Olsson i Kramfors. Gunnar har för tionde gången drabbats av svårbotad gonorré och vilar nu upp sig i hemmet. Han har som följd av sjukdomen fått bekymmer med sin potens och till råga på allt så har hans fru lämnat honom. Men trots detta har Gunnar en sprudlande livslust och därför förtjänar han vår livslustbukett."
Livslust
Jag hatar ordet livslust!!! Det är tråkigt och jolmigt som ett stycke trä på väg att bli en dalahäst. Och det är omöjligt!! Vadå lust till liv??? Det går inte. Man kan inte ha det, lust till liv som sådant. Ett liv innehåller en massa saker och en del av dem väcker inte alls någon lust.
I tandläkarens väntrum är livet superbilligt för min del och jag har allvarliga funderingar på om det är värt uppoffringen att äntra stolen. Om jag mot alla odds överlever behandlingen så väntar nästa bedrövelse: Jag ska betala för att ha blivit pinad o plågad. Och jag inser med stigande fasa att det kommer bara att bli smärtsammare och dyrbarare för varje år som går. Värre o värre tills alla tänder har trillat ut och jag får sätta in lösgom. För det är väl det enda som de där siffrorna i det orange kuvertet kommer att räcka till.
Det orange kuvertet väcker inte heller någon livslust. Det landar på köksbordet en gång om året och det är lätt att känna igen på den vedervärdiga färgen. Jag känner så fort jag ser det, hur blodtrycket klättrar uppåt och det börjar klia i fingrarna av lust att riva papper. Det här kuvertet är en årlig påminnelse om den kränkning som pensionssystemet utgör för min del. Jag har alltid jobbat heltid, varit minimalt barnledig, och skött det mesta av studierna efter jobbet. Jag har inte tjänat jättepengar men heller inte varit lågavlönad. Och vad får jag då i pension efter detta livsverk?
Jo, en summa pengar som mest liknar ett kryddat socialbidrag. Dessutom har man stulit ifrån mig ett antal av dessa arbetade år. Det är år som av någon outgrundlig anledning inte räknades med i det gamla pensionssystemet. Bevisligen har jag arbetat de här åren som är bortdragna, men var de borttagna i det gamla systemet så ska de vara borttagna i det nya systemet!! Basta!! Säga vad man vill om beslutsfattarna men konsekventa är de! Jag förstår att Göran Persson valde Österrike som platsen till att hålla talet där han berättade hur argt det svenska folket skulle bli den dag det verkligen förstod vad pensionsreformen innebar.
Tandlös o fattig kommer jag att sitta där tillsammans med andra, lika tandlösa och fattiga pensionärerna i något sunkigt pensionärsgetto (typ utrangerade studentbostäder eller nåt?) och se programmet "Livslust". Äsch, jag bara skojade,( jag försöker bara hålla mig till ämnet). Programmet "Livslust" lades ju ner för några år sedan.
Det är roligt med Sverige: Man kan stjäla folks intjänade pensionspengar, man kan lura folk på Teliaaktier, skita i att bygga bredband fast man lovat, skrota psykvården och sen förvånas över att galningarna sticker ner folk. Ja, man kan göra nästan vad som helst ostraffat, men inte ta bort vissa TV program. Då hörs revolutionsmullret långt där nere bland allmogen. Kalle Anka på julafton är ett sådant program och Livslust var nästan ett sådant. Skillnaden var bara att Kalle Anka fick vara kvar och Livslust blev nedlagt. TV valde alltså att lägga ner ett program som riktade sig till äldre (som tittar på TV) till förmån för program som riktade sig till ungdomar ( som aldrig tittar på TV). Fast det här visste ju redan de gamla romarna. Ja, inte om Kalle Anka förstås, men vikten av bröd och skådespel åt folket. Om folket blir mättat och underhållet så hackar det i sig krig, skatter och andra umbäranden utan att bråka.
Ok, jag vet att min mamma bara äääääääälskade Livslust och det gjorde en massa andra gamlingar med. Men jag fixade inte det långsamma tempot, den insmickrande tonen och de urtöntiga reportagen mellan varven. För att inte tala om det grymma tilltaget med livslustbuketten! Den delades ut i varje program. Jag tänkte alltid att den pinsamt gavs till någon stackare som inte alls ville bli uppmärksammad i TV för sina fysiska / psykiska tillkortakommanden, någon som helst vill dra täcket över huvudet och vara i fred. Jag fick ibland en pervers lust att vara den som bestämde vem som skulle få livslustbuketten. Då skulle jag med allvarsmättad röst meddela följande:
"Livslustbuketten den här gången skickar vi till stackars Gunnar Olsson i Kramfors. Gunnar har för tionde gången drabbats av svårbotad gonorré och vilar nu upp sig i hemmet. Han har som följd av sjukdomen fått bekymmer med sin potens och till råga på allt så har hans fru lämnat honom. Men trots detta har Gunnar en sprudlande livslust och därför förtjänar han vår livslustbukett."
Trackback