Inga Magnusson

Om man tittar närmare på mobbningsfenomenet så kan man urskilja åtminstone ett par ingredienser som ställer till problem; förnekelse o oförmåga.

Annaa tar i sin kommentar till mitt förra inlägg upp förnekelsen: Detta att man anmäler för skolpersonal att mobbning förekommer men att det förnekas. Jag tror ju inte endast att det kan förnekas av skolpersonal utan av elever och föräldrar. Och då tror jag att det ofta kan handla om elever som man outtalat tycker har dragit på sig mobbning genom att uppträda på ett speciellt sätt eller se ut på ett speciellt sätt.

I botten ligger i så fall det jag tog upp i mitt förra inlägg;  synen att en del människor är så omöjliga att ha att göra med att de förtjänar att mobbas. Det kan handla om  fel åsikter, fel kläder, fel attityd, osv. Och eftersom de inte slutar upp med det o inrättar sig så anser man, ofta omedvetet, att de förtjänar mobbning. Man kan inte uttala orden men attityden kan ligga där i botten i alla fall. Men jag kan bara upprepa; lagstiftningen gör ingen skillnad på person. Mobbning är aldrig tillåtet oavsett hur en person uppträder eller ser ut. Är uppträdandet ett problem i skolan så måste det lösas på annat sätt än att man ger tyst tillåtelse till mobbning för att "straffa ut det". Om detta borde nog upplysas mer; framför allt bland personal men också bland föräldrar och elever.

Påpekas bör ändå att detta rör en mindre andel av de elever som blir utsatta för mobbning. De flesta som drabbas är inte alls avvikande utan bara lite ängsligare och kan eventuellt sakna ett socialt nätverk som kan skydda dem. Då vet mobbaren att det är lättare att utöva sin makt utan störningsmoment, ingen kommer att lägga sig i. För så beräknande tror jag att mobbare är. De väljer ut sina offer bland dem som tar emot utan att ge igen, eller som inte har möjlighet att ge igen.

Sen kan det trots att alla inblandade är överens om att mobbning förekommer, bli ett långdraget harvande av möten och tafatta ovetenskapliga åtgärder som inte leder någon vart. Det bara fortsätter. Och det är här samhället sviker barnen genom att inte ge skolan verktyg att ta itu med detta på skarpen om det behövs. Mobbare borde kunna stängas av från undervisningen på ett tidigare stadium i ett händelseförlopp o / eller flyttas på till en annan skolenhet. Redan vetskapen om att detta kan bli en verklig konsekvens av fortsatta trakasserier, borde ge lärare och mobbade en chans att få stopp på eländet när det dyker upp.  Idag är verktygen obefintliga eller i varje fall alltför trubbiga. Det finns knappt någon skönjbar bortre parentes.

Om den som är mobbad verkligen har stora grundläggande svårigheter av genetisk eller social karaktär och därför blir aggressiv i kontakter med andra elever, så måste resurser sättas in med extrapersonal alternativt liten grupp med en skyddad tillvaro.