Kavelbro
Skogen sysselsatte många människor i olika funktioner.
- Först kom skogvaktaren o stämplade de träd som skulle avverkas. Dvs han barkade lite på trädet och det stället kallades "blink".
Sedan kom huggaren. Den som var huggare fällde träden med motorsåg, (tidigare stocksåg och bågsåg). Därefter kvistade han dem. Därefter kom avmätaren och mätte upp de längder som stocken skulle delas upp i. Det var viktigt att den bästa delen av stocken delades av rätt längd för sågtimmer respektive massaved. Detta innebar också indirekt en värdering av virket eftersom det var sågtimmerdelen som var värdefull. Han skulle vara opartisk, men hur han än gjorde så fick han kritik av huggaren eller markägaren. En grannlaga uppgift alltså. För det var utifrån hans värdering som både huggaren o markägaren fick betalt.
Därefter kom köraren och hämtade virket. Den som var körare kom med häst och timmerkälke sk lunningskälke för att lasta på med timmersax. Sedan fästes allt med länkar runt lasset och hjulkrok som spände länkarna. Timret släpades i princip efter den lunningskälken. Den första spänningen höll bara en kortare sträcka 50-100 meter. Därefter måste man stanna o spänna om. Med lunningskälke kördes bara kortare sträckor till en basväg sk doningsväg.
Vid doningsvägen kördes virket vidare med sk doning. Det var en större kälke, egentligen sammankopplad av två kälkar. Den främre kallades för bock och den bakre för get. Här kunde man lasta mer, upp emot 4-5 kubikmeter.
När lasset var fullt så kördes virket ut till närmaste väg och lades i travar. Där låg det sedan i avvaktan på transport till sågverk eller pappersindustri. Tidigare så kördes det till närmaste vattendrag för flottning ner till pappersbruken o sågverken efter sjösystemet Dalslands Kanal. Flottningen höll på här i Sillerud till början på 60-talet.
Med förr menar jag från ungefär 1960 o tidigare. Därefter tog maskinerna över och det gick inte åt så mycket folk i skogen längre.
Här uppe på åsarna är det fina bärmarker och Roland berättar hur han tvingades att tillbringa några dagar varje höst här upp tillsammans med mamma M och moster D för att plocka blåbär och lingon. Det var inte så populärt kan jag säga.
Jag har läst dina rovdjursinlägg och förstår att den nuvarande rovdjurspolitiken är ett stort problem. Vi här nere i Skåne har inte en aning om hur det är att leva med lodjur, varg och björn så in på knuten.
det var mycket mijövänligare än de där skogsmaskinerna de har idag...
Skrivarcirkeln har sparkat igång nu,
En liten tant blir först ut och sen kommer du!
Nu har jag fått lära mig lite till. kul.
Ni lever så nära naturen känns det som det måste vara härligt.
Jag tycker jag är lyckligt lottad med mycket fin natur runt om kring mig men ni verkar leva mer i den än jag. /pimpim
Blackout: Ja, den politik vi har haft har varit ett haveri, men vi har fortfarande förhoppningar på den nya regeringen. Man har ju aviserat att vi ska slippa stå bredvid o se varg riva våra hundar i stycken, utan få försvara dem. Det börjar ju bra i alla fall, sen får vi se hur mycket som blir verklighet av löftena.
Josephine: Jo säkert miljövänligare och så blev det inte så fula spår som det blir idag. Men tyvärr är hästen (oftast) inte lönsam längre och inte motorsågen heller.
Jag ska gå in på Din sida o kolla skrivarcirkeln. Kul att den är igång. Spännande!
Pimpim: Det känns verkligen som om vi är en del av naturen. Den är vår boendemiljö, vår fritid, en del av vårt levebröd och en del av arbetet. Vi är tacksamma för att vi kan leva så här. Det känns som ett privilegium, speciellt som vi träffar många tyska stuggäster under sommaren som berättar hur det är att bo tättbefolkat.
Hej Inga! Du är välkommen till en tävling på min blogg!
Tackar för inbjudan. Jag brukar vara en dålig tävlare men jag blir naturligtvis nyfiken o går in o tittar.
Hej. Hittade din blogg så här på morgonkvisten å blev så glad. Först för att du talade om kavlebron, stället jag bor på heter kavlebron..Sedan såg jag att du har en strävhårig tax....är uppväxt med strävh tax å bara älskar dem. Ska ha en sådan snart. Vidare att du är lärare, vilket också intresserar mej eftersom jag läser till lärare nu, efter att ha arbetat i skolans värld i 10 år. Ser också att du är intresserad av rovdjurspolitik och jakt vilket jag också är. Här har jag både varg, lo och vilsvin inpå knuten.
Hej Anna.
Det verkar ju som om vi mycket gemensamt! Vi kan väl hålla kontakt via våra bloggar. Jag ska genast besöka Din.
Grattis till taxen!
Nu strular kommentarsfunktionen och jag lyckas inte publicera den kommentar Du just skrev.
Angående läsinlärningsmetoderna så blandar jag. Liksom många i min generation så använder jag en blandning av Ulrika Leimars "Ltg"-tankar och vanlig ljudningsläsning. Då får jag med mig alla barn oavsett vilken ingång i läslandet som passar just den enskilda barnet. Jag beskriver rätt ingående hur jag gör o tänker på min klass hemsida med både bild och text. Du kan kolla där om Du är intresserad. Så här kommer Du in. Gå in på Årjängs kommuns hemsida = www.arjang.se, sedan på Barn o utbildningsnämnd, grundskolor, Silbodalsskolan, f-6, 1a och sedan någon länk där. På hemsidan beskriver jag också tankar om matte utan mattebok, men det kan Du få mer av på annat sätt också via min egen hemsida. Men den adressen kan jag inte utantill.
GRATTIS Inga. Du vann tävlingen!
Tackar!
Det måste vara första gången i historien som jag vinner en tävling.
Jag har inga rationella skäl till valet av Dan Andersson, bara en känsla.
Tänk så mycket bär man fick plocka som bar fast tjejerna kanske gillade det bättre än killarna...
Trevlig helg med in familj
Hej ugen. Nu har jag varit inne och tittat på dina hundar. Fastnade för taxvalpen Oskar. Han är ju bara för ljuvlig. Det finns inga hundar som är som strävhårig tax...Sen har ni en likadan båt som mej, om det är er båt som ligger vid bryggan på bilden...Anna
Karin; Tack för att Du tittade in. Jag gillade aldrig heller att plocka bär. Ha en trevlig helg Du också!
anna: Jag tycker ju bättre om strävhår än korthår. De ser liksom busiga ut. Jo, det är en av våra båtar, vi har några till uthyrningsstugorna.
Här kände jag igen mycket från min barndom! Skogvaktardotter som jag är.
Jag har ett ämne i skrivarcirkeln till dig!
Då måste Du också ha upplevt ungefär detta på nära håll. Sett utifrån dagens moderna skogsbruk verkar det vara en evighet sedan och rena rama medeltiden. Jag har läst Din berättelse om "Den flygande mattan" Det var ett vådligt äventyr som jag förstår Du är glad att ha kommit undan helskinnad. Jag ska ruva lite på ämnet "Hattar" så får vi se vad det kan bli. Tack för det så länge!