Inga Magnusson

'Eftersom jag tillbringa mycket tid på skolan så funderar jag ibland på varför skolans ämnen ser ut som de gör och vad det kommer sig att de sett så lika ut under lång tid.

Vi har förändrat en del i skolan och det har gjorts många försök att förändra läroplaner, kursplaner, arbetsformer, läromedel, utrustning, föräldrainflytande, lokaler osv. Jag menar inte att vi alltid lyckats, men försöken har i alla fall varit många och ofta understödda uppifrån.

Men skolans ämnen har sett märkligt lika ut under i stort sett skolans hela historia från 1800-talet och framåt. Jag kommer att grunna lite på det av och till i min blogg (tror jag nu i alla fall, om jag inte tappar tråden och lusten). Ett ämne som jag tänkt en del på är ämnet idrott. Och det har väl sin grund i att jag aldrig gillade det själv när jag gick i skolan.

På femtiotalet gjorde vi Linggympa med armar böj och sträck och vrid och så vidare. Sen var det de livsfarliga (åtminstone trodde jag det) hoppen över bocken. Jag fastnade alltid i slutet på bocken och ramlade sedan handlöst ner och slog mig. Jag hatade den och var livrädd för övningen. Det var också en hel del balans på hög bom, samma här, jag var höjdrädd och livrädd.

Det jag gillade var brännboll bägge sorterna och att springa förstås.

Syftet med idrotten var säkert att befrämja rörelser, ge kroppen styrka och lära oss tävlingsidrottsgrenarna så att vi kunde fortsätta vara hälsosamma i vuxenlivet.

Mot bakgrund av den tidens kunskaper om människan och att de flesta skulle ha ett kroppsarbete som krävde styrka och uthållighet så kan jag förstå upplägget, det är logiskt.  Men jag kan inte förstå att man inte ifrågasatt idrottsämnets utformning idag utifrån att samhället ser annorlunda ut, att vi har ett annat sorts arbetsliv som ställer andra krav på oss än då, att vi har nya kunskaper om vad som behövs för att må bra.

Ämnet skulle kunna heta  "Må bra" istället eller nåt sånt och var utformat utifrån vad vi behöver för att aktivt skapa oss ett hälsosamt liv  i dagens samhälle. Det kan gälla att röra på sig, att äta rätt, att hantera stress.

Det skulle kunna vara att hitta rörelseglädjen i den egna kroppen  och den ser säkert olika ut för olika individer (ok med flåshurtig tävlingsidrott om man nu gillar det, men det kunde lika gärna vara dans,  chi gong, eurytmi, lek, ). Varför ska promt alla lära sig utföra alla tävlingsidrottgrenar? Hur många av oss har som vuxna haft någon glädje av att vi strävade och lärde oss höjdhoppsteknik?  Och jag funderar på det moraliska i att inspirera till att hålla på med exempelvis fotboll som vi vet orsakar så många skador på knän och så stora samhällskostnader i form av sjukskrivningar?  (Nu stack jag väl in näsan i ett getingbo förstås!). 

Matens betydelse för hur vi mår är kunskap som vi fått på senare år. Förr när människan kroppsarbetade var det inte så svårt att få i sig alla näringsämnen. Kroppen krävde mat i så stora mängde att det mesta som behövdes kom med. Men nu ser det annorlunda ut och det gäller att välja rätt mat för att täcka in allt med så små portioner och att det inte blir för mycket förstås. Tallrikarna och portionerna lär ju ha blivit för stora för oss. Här finns mycket att hämta ur näringsterapin och hur vi påverkas av mycket socker, av coca-cola, av konserveringsmedel osv. 

Till sist detta med stresshantering. Idag är arbetsdagar kortare än förr men mycket stressigare Och det gäller ju även fritiden. Vi har krav på oss att vara aktiva föräldrar, vilket ingen annan generation behövt vara, att engagera oss i föreningsliv för "den goda sakens skull", att ta oss tid att umgås osv.

Den stressen har vi svårt att handskas med. Vi kan idag en del om hur stressen kan hanteras genom exempelvis att aktivt prioritera i den egna agendan, att ta hjälp av meditation, massage och läkande rörelse.

Detta är kunskaper som barn skulle behöva ha med sig ut i vuxenlivet. Rätt använt under skoltiden kanske det skulle kunna hjälpa barn o ungdomar att hantera den stress de känner även som barn. Vi har en hel del stresssymptom bland barn, med till exempel onda magar. Barn upplever också att de vill hinna göra en massa roliga saker på fritiden och skolan organiseras  ibland så barn stressas.  Det senare är väldigt påtagligt för mig eftersom vi på min skola har ett beslut uppifrån att nu skapa en ny organisation, en organisation som vi i konsekvensbeskrivningen ser kommer att slå ut fler barn med oro i kroppen. Och detta ska vi möta genom att ha mer stödundervisning, mer elevvård. Protester från oss som står barnen närmast har tyvärr inte hjälpt.