Konstmuséet i Göteborg!
Tog en tur till konstmuséet i Göteborg, men bara den moderna avdelningen. Jag tror att det var verk ur muséets egna samlingar som visades.
När jag kikar på bilder så här så försöker jag att inte se för mycket på en dag, ögonen orkar liksom inte ta till sig det. Så jag väljer ut en avdelning, den som känns viktigaste. Sen går jag en första runda ganska snabbt och tittar. Därefter går jag tillbaka och stannar till där jag blivit intresserad första vändan. Det är också lite tidsbesparande; slippa stå och hänga vid en ointressant bild.
Efter den obligatoriska snabbrundan den här gången så stannade jag till vid norrmannen Odd Nerdrums stora bild "Dying couple"; det nakna paret som ligger döende i ett ödsligt landskap med fötter och ansikten vända uppåt i kramp. Jag faller alltid i farstun för hans Rembrandtska sätt att måla porträtt och framför allt hud. Det är fascinerande att försöka se i detalj hur han bär sig åt för att avbilda hud med så rätta färger och sån otrolig lyster. Sen får jag väl erkänna att jag inte så ofta förstår hans ödsliga och dramatiska motiv. Ja, kanske jag kan föreställa mig budskapet i det erotiskt "fingerpekande" och konungsliga självporträttet som han målade i den vevan det norska konstetablissemanget tvingades att erkänna hans konstnärskap, men annars är det svårt för en okunnig amatör som mig.
En annan ny bild som jag inte sett förut var ett självporträtt av Lena Cronqvist. Hon sitter ensam i glasbur med bar överkropp, speglande sig i en tom spegel och utanför glaset står en dimfigur som betraktar henne spefullt uppfordrande. Mmmm, en bild som sätter fantasin i spel....... I den bilden finns hur mycket dramatik som helst.....
Den tillfälliga utställningen i konsthallen var därmot totalt intetsägande för mig, installationsmummel i svarta rum och trådar hit och dit i entrén. Nej, inget för mig som saknar insikt och kunskaper i konstbranschen! Jag fattade absolut inget. Rusade snabbt ut igen.
När jag kikar på bilder så här så försöker jag att inte se för mycket på en dag, ögonen orkar liksom inte ta till sig det. Så jag väljer ut en avdelning, den som känns viktigaste. Sen går jag en första runda ganska snabbt och tittar. Därefter går jag tillbaka och stannar till där jag blivit intresserad första vändan. Det är också lite tidsbesparande; slippa stå och hänga vid en ointressant bild.
Efter den obligatoriska snabbrundan den här gången så stannade jag till vid norrmannen Odd Nerdrums stora bild "Dying couple"; det nakna paret som ligger döende i ett ödsligt landskap med fötter och ansikten vända uppåt i kramp. Jag faller alltid i farstun för hans Rembrandtska sätt att måla porträtt och framför allt hud. Det är fascinerande att försöka se i detalj hur han bär sig åt för att avbilda hud med så rätta färger och sån otrolig lyster. Sen får jag väl erkänna att jag inte så ofta förstår hans ödsliga och dramatiska motiv. Ja, kanske jag kan föreställa mig budskapet i det erotiskt "fingerpekande" och konungsliga självporträttet som han målade i den vevan det norska konstetablissemanget tvingades att erkänna hans konstnärskap, men annars är det svårt för en okunnig amatör som mig.
En annan ny bild som jag inte sett förut var ett självporträtt av Lena Cronqvist. Hon sitter ensam i glasbur med bar överkropp, speglande sig i en tom spegel och utanför glaset står en dimfigur som betraktar henne spefullt uppfordrande. Mmmm, en bild som sätter fantasin i spel....... I den bilden finns hur mycket dramatik som helst.....
Den tillfälliga utställningen i konsthallen var därmot totalt intetsägande för mig, installationsmummel i svarta rum och trådar hit och dit i entrén. Nej, inget för mig som saknar insikt och kunskaper i konstbranschen! Jag fattade absolut inget. Rusade snabbt ut igen.
Kommentarer
Trackback