Inga Magnusson

Det finns i alla sammanhang sånt man inte borde. I planteringssammanhang så borde jag inte gilla mina vita plasturnor som ska imitera grekiska marmorurnor!  Det är bara för fel. Och sedan dessutom blanda blommor i olika färger och ha med flera sorter så här; pelargon, penséer, hänglobelia.

Det borde vara eleganta, påkostade lerkrukor i natur eller i diskret färg och ett sparsmakat urval av blomster.

Fast när det kommer till blommor så gäller inte vad jag borde längre; jag är förtjust i mina plasturnor och kommer att plantera i dem så länge de håller. Och det kommer att bli några år till för nu har jag tiggt till mig modrens gamla också. De här säljs ju inte längre tyvärr så jag kan inte ersätta de gamla vartefter vi backar på dem med bilarna och kraschar dem eller de bara faller sönder av ålderskrämpor.

Gubben tror förresten att det är harar som äter mina penséer.  Attackerna fortsätter med oförminskad styrka. Jag får nog ställa upp de värst drabbade urnorna på altanen så de får återhämta sig,  där har inte ätits ännu.