Inga Magnusson

Det mesta i huset är anpassat till att vi har valp nu. Det finns inga mattor någonstans, våra skor förvaras inte längre på golvet  i hallen utan i en skrubb bakom stängd dörr. I vardagsrummet står en bur med Jazz sovfilt i. Här går han in o lägger sig under dagen när han är trött och vill sova en stund. Men är det värmt så lägger han sig raklång på golvet förstås.  Längre in finns hans favoritlekplats inne; den gröna hundsängen. Där sover han ibland men leker mest.  Just nu lever vi alltså valpliv och det kommer att fortgå till framåt våren. Då kanske mattorna kommer på igen.

Nu måste vi börja fostra valpen. En del kan han redan av bara farten; inkallning på visselsignal, gå i koppel exempelvis. Men han måste nu börja lära sig när o var han kan lekbita o hoppa. Det går i vissa situationer men inte alla. Vi måste säga ifrån på skarpen. Det är en hane vi har o han var dominant i syskonflocken så han har en del humör som vi måste ta igen med. Annars går det inte att ha honom i möblerade rum framöver och det vill vi ju. Vi använder skarpt röstläge med ett hårt FY o hjälper inte det så tar vi i nackskinnet så som tiken gör när hon fostrar sin valp. Det brukar vara effektivt. Det är ett mödosamt arbete men det brukar resultera i att vi får en trevlig familjemedlem och inte en hopplös tyrann.