SENIL!!!
Det är bara hopplöst ibland! Gick nu ner i källaren för att lägga in i pannan och utnyttja min maktposition som chef över temperaturen i huset. Men fastnade vid tvättmaskinen som gått färdigt under natten. Hängde upp den och stoppade i en ny. Fick för mig att öppna maskin 2 (har en gammal till hundfiltar och mattor) och vad finner jag där; JO TVÅ AV ROLANDS T-SHIRTAR OCH EN HANDDUK OCH DE HAR LEGAT DÄR BLÖTA I VECKOR. De luktade jättesnuskigt av mögel. Jag hade bara glömt bort dem. Slängde nu snabbt in plaggen i den riktiga maskinen och satte på den.
Gick upp i våningen och fortsatte med plock i köket och gick sen tillbaka till viloläge med en god bok, och dagens brunch; min italienska frukost. Inspirerad av utläggningen om nyttan med mat från jägartiden så blev det rester från igår; pinjenötssallad med skinka och tomater och varmt vatten till.
Just då när jag ska kolla mailen på datorn så kommer jag ihåg; jag glömde ju lägga in i pannan. Jag fastnade vid tvättmaskinen.
Det håller på att slå till totalt alltså; glömmer tvättmaskin, glömmer lägga in i pannan. Jag glömmer en hel del annat också för den delen; en massa namn och så som jag borde komma ihåg. Är det så här att börja bli senil på riktigt? Eller är det så att efter ett långt lärarliv med mycket namnlagring så är förrådet fullt? Det får inte plats mer i hjärnans lagerhylla för namn. Så varje gång det ska in ett nytt namn så slängs ett gammalt ut?
Gick upp i våningen och fortsatte med plock i köket och gick sen tillbaka till viloläge med en god bok, och dagens brunch; min italienska frukost. Inspirerad av utläggningen om nyttan med mat från jägartiden så blev det rester från igår; pinjenötssallad med skinka och tomater och varmt vatten till.
Just då när jag ska kolla mailen på datorn så kommer jag ihåg; jag glömde ju lägga in i pannan. Jag fastnade vid tvättmaskinen.
Det håller på att slå till totalt alltså; glömmer tvättmaskin, glömmer lägga in i pannan. Jag glömmer en hel del annat också för den delen; en massa namn och så som jag borde komma ihåg. Är det så här att börja bli senil på riktigt? Eller är det så att efter ett långt lärarliv med mycket namnlagring så är förrådet fullt? Det får inte plats mer i hjärnans lagerhylla för namn. Så varje gång det ska in ett nytt namn så slängs ett gammalt ut?
Kommentarer
Trackback