Svar på kommentarer om dagbok Annaa M!
Tack för Dina tankar om dagbok. Jag skrev ju att elevernas dagböcker blev för privata för blogg, men jag har inte tänkt på att de kunde bli för privata för mig. Bra att Du påpekade det.
Jag ska säga till mina elever att de lika gärna får hitta på i dagboken, alltså skriva om nåt som de låtsas att de varit med om eller nåt som de skulle ha velat vara med om, eller låtsas att de är ett djur som skriver dagbok eller någon annan variant. Ur skrivsynpunkt fyller det samma funktion. Påhittat dagboksskrivande är ju också en litteraturform minsann.
Om jag hade fått en sån kommentar som Din sons i någon av mina tvåors dagböcker så hade jag fått ett skrattanfall över hur stereotypa vi fröknar kan vara och samtalet hem hade blivit fnissigt berömmande för kreativt tänkande. Sen hade vi väl försökt att tillsammans kompromissa oss fram till ett alternativ till vanlig dagbok enligt någon variant ovan. För slipper undan riktigt gör man ju inte som elev! Inte ens om man har fyndiga ursäkter! Men jag hade nog inte orkat göra blodigt allvar av detta.
Det är lustigt med svenskundervisning. Vissa barn är typiska läsare, lär sig snabbt och gillar att läsa tjocka böcker. Det är ju på många sätt passivt mottagande av språket.
Medan andra barn är typiska skrivare och blommar nu i tvåan när skrivandet kommer igång. De kan ha varit eller är fortfarande långsamma läsare, men skriver långa bra berättelser. Det är ju ett mer aktivt , kreativt sätt att närma sig språket.
Skillnaden mellan läsande och skrivande märkte jag inget av med mina flickor. Den ena var en typisk bokslukare. Hon älskade att skriva av saker. Att ändra historier bara lite. Men hatade att skriva eget. Den andra läste inte och skrev inte heller de första åren i skolan.
Den stora skillnaden var mellan ord och bild. Den äldsta avskydde att göra de där teckningarna som var en ständig uppgift på lågstadiet. Då stod hon bättre ut med orden. Den yngre kunde inte förstå varför man skulle behöva skriva en massa tjafs till bilderna... Så hon brukade rita storsyrrans bilder. Och i ettan kvista ned till dagis och fixa kulisser till lillbrorsans teater. Men läsande och skrivandet tog en oändlig tid. Tar en oändlig tid...
Men du har förstås rätt med det kreativa. Bokslukaren är väldigt duktig i skolan, en utpräglad smart mattehjärna. Men nästan totalt okreativ.