Inga Magnusson

Jag skojar lite med vår danske präst i kväll, han är med o tränar show på Tjolitta, och jag frågar om han fått lov att skaffa sig livvakt i dessa tider med muslimska hot mot Danmark o danskar. Han skrattar o säger då att han inte känt av några hot än och att Sillerud verkar vara ganska tryggt för hans del.

Men han säger också att han inte är förvånad att detta hände i Danmark. Han menar på att i Danmark så kan man skoja om mycket mer än i Sverige. Och satiren är mycket vanligare där än här i Sverige.

För oss är vreden kanske inte så märklig i sig, men att den riktar sig mot landet Danmark och inte mot tidningen.  Vi skiljer ju självklart på tidning och stat och väljer att betrakta dem som två olika "storheter" där ingen har makt över den andra egentligen.  Men om man då ser till de här muslimska ländernas traditioner och styresätt så blir det mer logiskt. Där är man antagligen van vid att det som publiceras har sanktion av staten och att staten självklart kan ingripa mot media inom landet. Då blir staten med logik ytterst ansvarig för det man uppfattar som en kränkning i pressen.

Samtidigt får inte hela den muslimska världen stämplas för de illdåd som extremister nu sysslar med.