Inga Magnusson

Ännu mer nostalgi.
1971 var jag en av 4 svenska ungdomar som representerade Sverige på Europeiska Skoldagens årliga ungdomsforum. Vi var utsedda av 4 olika ungdomsförbund knutna till skolan. Jag kom från Blivande Lärares Riksförbund.

Forumet gick av stapeln i Saalfelden i Österrike det året. En ögonbedövande vacker plats, med allt inom räckhåll; sjö, värme, snö, österrikiskt gemyt.  Det var en fantastisk vecka med  "förhandlingar" precis som i Europarådet. Det var "utskottsarbete" och live-översättning mellan alla språk.  Vi guidades också runt vördnadsfullt och bjöds på cocktailparty i Salzburg hos svenske ambassadören (eller konsul kanske). Vi umgicks mycket och hade roligt.

Året därpå var jag reseledare för den svenska lilla gruppen ungdomar. Då var vi i Dublin. Vi var där de dagarna som England gick in med trupper i  Nordirland. Det var den dagen vi hade utflykt till Galway och det var nervöst eftersom några av de deltagande ungdomarna hoppat av Galwayresan för att åka till just Nordirland. Men de var välbehållna och klarade sig undan med ett rejält ovett.

Jag minns besöket i Irland som min första erfarenhet av fattigdom. Det var stora familjer med dåligt klädda barn, svarklädda kvinnor och otroligt dåliga bostäder, ren slum.  Familjerna i de här kvarteren i Dublin verkade mest av allt leva ute på gatan.

På kvällarna var vi gärna på pubarna, fast det var inte tillåtet förstås. Men det var suveränt roligt; ett speciellt öl, mörkt starkt, verkligen en mötesplats i kvarteret och till slut började alltid någon att spela. Det var den typiska irländska musiken med skedar  i handen och handtrumman.  Vi svenskar sjöng den svenska nationalsången (! ) och värmlandsvisan (eftersom jag skulle åka hem och börja jobba i Värmland!)

Fast maten var förfärlig; konstiga unkna pajer och otroligt segt kött. Våra bostäder var också vansinnigt kalla i en enorm internatskola.

Här togs vi också på studiebesök; GPO (General Postoffice) och hela Irlands historia förstås. Vi fick se resterna efter vikingarnas härjningar runt kusten och de stentorn man byggde för att försvara sig mot nordmännen.

Det kvarstående minnet från den "politiska indoktrineringen" på forumen är följande: Vi antogs utsedda i hård konkurrens och vara presumtiva makthavare (de skulle bara veta att vi i de nordiska länderna fick truga iväg representanter, det var Afrika och u-länder som var inne då hos oss, inte Europa eller EU). Man sa alltså öppet att vi skulle läras upp i det som var aktuellt i Europa när vi skulle komma att vara i 40 årsåldern; alltså gemensam valuta och regionerna.

Jag är så imponerad över att man lyckades pricka in det även om Euron kom 10 år senare. Skapandet av regioner motiverades öppet ( och lite fräckt kan man tycka) med att man ville spräcka nationalstaternas makt. Genom att skapa regioner och flytta över makt dit skulle man kunna kringgå och slippa nationalstaternas vetorätt. Resten skulle beslutas centralt i Europa. Där har  man inte nått riktigt ända fram än trots försök.

Sen var jag erbjuden att hålla i svenska ESD men avböjde vänligt. Det har jag förstås ångrat i alla år, hade varit ett roligt uppdrag framöver. Fast just då ville jag inte ha några uppdrag, bara flytta till Årjäng och börja jobba i lugn o ro. Men många fina minnen finns kvar från ESD