BARNUPPFOSTRAN TILL ATT LEDA OCH LYDA!
När jag nu ändå vaknat mitt i natten av hunden Antons hostande och inte kan somna om igen så kan jag väl filosofera om barnuppfostran.
Tänkte först innan de tre barnen var födda att det spelar väl inte så stor roll hur jag "fostrar" egna barn, de blir väl som dom blir ändå. Huvudsaken är att de får mycket kärlek och tid från sina föräldrar. Men sen när jag fått tre barn läste jag en artikel om att det, förutom detta med kärlek och tid för barnen, också var föräldrars rätt (och skyldighet) att "anlägga moteld" mot den inverkan "alla andra" hade på dem. Att föräldrars medvetna påverkan var viktig för att balansera allt det som "bara hände" runt barnen och påverkade dem.
Tänkte då att det måste vara viktigt att de får med sig god musik (det blev både klassiskt o rock när de var små), spela instrument själva, möjlighet till skapande med olika material, mycket rörelse / vattenlek /idrott /utevistelse, många bra böcker, uppleva god konst av olika slag. För jag tänkte att annars är risken är att de intellektualiseras för mycket. Samhället idag är ju väldigt "tänkande" och prioriterar passivt kunskapsinhämtande. Så mitt uppdrag var att balansera det hela genom att stimulera andra sinnen och aktivt skapande. (Jag hör väl till dem som har svårt att tänka mig en tidigare skolstart, det vore ett helgerån mot barns liv).
Sedan var det det här med att öka deras sociala kompetens; att både kunna samarbeta och att leda och att lyda.
För att träna det här med att "leda och lyda" / ta ansvar så blev det två olika projekt:
Städprojektet i låg- mellanstadieålder:
Det gick ut på att de ibland, förutom att röja upp det värsta på det egna rummet ,också fick hjälpas åt med de gemensamma utrymmena. De fick turas om att vara städledare. Den som var ledare skulle se till att allt blev gjort och skulle tala om vem som skulle göra vad. De andra fick "lyda". Men ledaren måste även delta i jobbet.
"Laga mat projektet", också i den åldern:
Det gick ut på att de i tur och ordning fick vara "kock" för söndagsmiddagen. Kocken var helt enväldig när det gällde att välja maten och vi andra fick hålla god min och äta. I uppdraget ingick att göra en inköpslista åt mig någon dag i förväg och göra det utifrån det recept i kokboken som skulle användas. Sedan var det kockens uppgift att leda och fördela matlagningsarbetet mellan sig själv och syskonen på söndag förmiddag. Jag låg symboliskt på soffan och läste och fick inte säga nåt eller ingripa såvida det inte blev farligt på något sätt. Jag kunde också svara på eventuella frågor men inte aktivt ingripa på annat sätt.
(Och jag garanterar att detta var mitt jobbigaste uppdrag under veckan att ligga där och höra när de "gjorde fel" och inte ingripa!! ).
Jag hade glömt de här projekten till för något år sedan då någon av ättlingarna påminde mig och påstod att det här var ganska roligt att göra, speciellt matlagningen.
Jag vet inte om mina fostransprojekt har haft någon effekt. Bildskapande sysslar två av dem aktivt med i alla fall och en av dem yrkesmässigt. Text- och tidningsskapande gör en av dem. Alla tre lyssnar mycket på musik och en av dem utövar det lite själv, spelar gitarr / bas med andra, gör egna låtar, spelar in lite med en "hemmastudio". Lust att röra sig med typ springa, spela fotboll o bordtennis finns kvar i någon mån hos alla tre. Men en kan inte pga ett dåligt knä, medan en har ett klart behov av att vara ute och gå och springa o så. Detta att leda andra har ingen av dem några problem med och två av dem gör det yrkesmässigt. Huruvida de "lyder" andra vid behov ska jag låta vara osagt, men jag hoppas att det går bra. Mig har de slutat lyda för länge sen helt enligt naturens ordning. Städning har jag inte sett något brinnande intresse för, men mat tror jag intresserar lite.
Fast så här hade det säkert blivit ändå utan min "fostran".
Tänkte först innan de tre barnen var födda att det spelar väl inte så stor roll hur jag "fostrar" egna barn, de blir väl som dom blir ändå. Huvudsaken är att de får mycket kärlek och tid från sina föräldrar. Men sen när jag fått tre barn läste jag en artikel om att det, förutom detta med kärlek och tid för barnen, också var föräldrars rätt (och skyldighet) att "anlägga moteld" mot den inverkan "alla andra" hade på dem. Att föräldrars medvetna påverkan var viktig för att balansera allt det som "bara hände" runt barnen och påverkade dem.
Tänkte då att det måste vara viktigt att de får med sig god musik (det blev både klassiskt o rock när de var små), spela instrument själva, möjlighet till skapande med olika material, mycket rörelse / vattenlek /idrott /utevistelse, många bra böcker, uppleva god konst av olika slag. För jag tänkte att annars är risken är att de intellektualiseras för mycket. Samhället idag är ju väldigt "tänkande" och prioriterar passivt kunskapsinhämtande. Så mitt uppdrag var att balansera det hela genom att stimulera andra sinnen och aktivt skapande. (Jag hör väl till dem som har svårt att tänka mig en tidigare skolstart, det vore ett helgerån mot barns liv).
Sedan var det det här med att öka deras sociala kompetens; att både kunna samarbeta och att leda och att lyda.
För att träna det här med att "leda och lyda" / ta ansvar så blev det två olika projekt:
Städprojektet i låg- mellanstadieålder:
Det gick ut på att de ibland, förutom att röja upp det värsta på det egna rummet ,också fick hjälpas åt med de gemensamma utrymmena. De fick turas om att vara städledare. Den som var ledare skulle se till att allt blev gjort och skulle tala om vem som skulle göra vad. De andra fick "lyda". Men ledaren måste även delta i jobbet.
"Laga mat projektet", också i den åldern:
Det gick ut på att de i tur och ordning fick vara "kock" för söndagsmiddagen. Kocken var helt enväldig när det gällde att välja maten och vi andra fick hålla god min och äta. I uppdraget ingick att göra en inköpslista åt mig någon dag i förväg och göra det utifrån det recept i kokboken som skulle användas. Sedan var det kockens uppgift att leda och fördela matlagningsarbetet mellan sig själv och syskonen på söndag förmiddag. Jag låg symboliskt på soffan och läste och fick inte säga nåt eller ingripa såvida det inte blev farligt på något sätt. Jag kunde också svara på eventuella frågor men inte aktivt ingripa på annat sätt.
(Och jag garanterar att detta var mitt jobbigaste uppdrag under veckan att ligga där och höra när de "gjorde fel" och inte ingripa!! ).
Jag hade glömt de här projekten till för något år sedan då någon av ättlingarna påminde mig och påstod att det här var ganska roligt att göra, speciellt matlagningen.
Jag vet inte om mina fostransprojekt har haft någon effekt. Bildskapande sysslar två av dem aktivt med i alla fall och en av dem yrkesmässigt. Text- och tidningsskapande gör en av dem. Alla tre lyssnar mycket på musik och en av dem utövar det lite själv, spelar gitarr / bas med andra, gör egna låtar, spelar in lite med en "hemmastudio". Lust att röra sig med typ springa, spela fotboll o bordtennis finns kvar i någon mån hos alla tre. Men en kan inte pga ett dåligt knä, medan en har ett klart behov av att vara ute och gå och springa o så. Detta att leda andra har ingen av dem några problem med och två av dem gör det yrkesmässigt. Huruvida de "lyder" andra vid behov ska jag låta vara osagt, men jag hoppas att det går bra. Mig har de slutat lyda för länge sen helt enligt naturens ordning. Städning har jag inte sett något brinnande intresse för, men mat tror jag intresserar lite.
Fast så här hade det säkert blivit ändå utan min "fostran".
Kommentarer
Trackback