Saknad
Julen är inte bara glädjens tid. Det är också saknadens tid. Jag saknar de barn o barnbarn som jag inte kan träffa. LA-sonen kan inte komma hem. Han firar jul i North Carolina med en svensk god vän, tidigare kollega och hans familj. Jag tror att han får köttbullar och Jansson och sånt svenskt. Vi hade telefonkontakt igår julafton, men det går inte med webkameran så som förra året. Vårt julklappspaket har inte heller kommit fram fast jag skickade det två veckor före jul. Det han skickade till oss har inte heller kommit. I vissa avseenden är USA totalt underutvecklat!
Dotter o barnbarn i Umeå kan inte heller komma ner hit. Det är för stort projekt att resa så långt för så kort tid med två små barn. Vi ringde och pratade flera gånger under julaftonen. De hade det bra och firade julmiddag med goda vänner och var sedan hemma själva på kvällen. Där hade julklappspaketet i alla fall kommit fram och vi fick också deras paket.
Vi glädjer oss att i alla fall ha en son hemma, Stockholmssonen. Han avnjuter den nya stora plattTVn i fulla drag. Han har alltid älskat TV och jag kan bara tacka den goda försynen att det inte fanns så mycket Tv att titta på när han var liten. Jag kan fortfarande i ryggmärgen känna en lust att slå av knappen och säga att det är inte nyttigt att se så mycket på TV. Fast det gör jag inte, han är ju myndig som han brukar påpeka när jag försöker härja.
Men han är van att ha BBC, CNN som en kuliss hela dagen tror jag, plus lite sappande till andra favoriter. Han hör till en generation som tycks ha fullständig simultankapacitet när det gäller TV. Man kan följa flera kanaler samtidigt genom att pendla mellan dem. Jag minns hans svar då jag en gång i tiden, då han bodde på Igeldamsgatan på 28 kvadratmeter, frågade om det inte var trångt:
- Jag behöver bara ha plats med en säng och en TV, det räcker nog med 4 kvadratmeter!
Numera motiverar han TV-tittandet med att han faktiskt sysslar med analys av TV program yrkesmässigt. Han gör daglig blogg om TV på sin tidning. Först var det bara tisdagar men nu är det varje dag. Men det är verkligen ett intresse. I samband med ett firande fick han som present tittartid på ett TV-museum i USA där en mängd klassiska TV-program finns lagrade. Hans 30-årspresent från kompisarna var en box med TV-serien Vita huset, komplett alla avsnitt.
Dotter o barnbarn i Umeå kan inte heller komma ner hit. Det är för stort projekt att resa så långt för så kort tid med två små barn. Vi ringde och pratade flera gånger under julaftonen. De hade det bra och firade julmiddag med goda vänner och var sedan hemma själva på kvällen. Där hade julklappspaketet i alla fall kommit fram och vi fick också deras paket.
Vi glädjer oss att i alla fall ha en son hemma, Stockholmssonen. Han avnjuter den nya stora plattTVn i fulla drag. Han har alltid älskat TV och jag kan bara tacka den goda försynen att det inte fanns så mycket Tv att titta på när han var liten. Jag kan fortfarande i ryggmärgen känna en lust att slå av knappen och säga att det är inte nyttigt att se så mycket på TV. Fast det gör jag inte, han är ju myndig som han brukar påpeka när jag försöker härja.
Men han är van att ha BBC, CNN som en kuliss hela dagen tror jag, plus lite sappande till andra favoriter. Han hör till en generation som tycks ha fullständig simultankapacitet när det gäller TV. Man kan följa flera kanaler samtidigt genom att pendla mellan dem. Jag minns hans svar då jag en gång i tiden, då han bodde på Igeldamsgatan på 28 kvadratmeter, frågade om det inte var trångt:
- Jag behöver bara ha plats med en säng och en TV, det räcker nog med 4 kvadratmeter!
Numera motiverar han TV-tittandet med att han faktiskt sysslar med analys av TV program yrkesmässigt. Han gör daglig blogg om TV på sin tidning. Först var det bara tisdagar men nu är det varje dag. Men det är verkligen ett intresse. I samband med ett firande fick han som present tittartid på ett TV-museum i USA där en mängd klassiska TV-program finns lagrade. Hans 30-årspresent från kompisarna var en box med TV-serien Vita huset, komplett alla avsnitt.
Kommentarer
Trackback