Mobbning - ibland svårt att upptäcka!
En annan faktor som kan göra det svårt att upptäcka mobbning, framför allt bland yngre barn, är att barnen inte vet skillnaden på mobbning o vanliga konflikter. De vet inte att det de håller på med eller är utsatta för är mobbning. För oss vuxna är skillnaden självklar men barn behöver ständigt utbildning på detta så att de verkligen är medvetna om när de överskrider gränsen. Jag har varit med om att barn har sagt till sin lärare ibland att han har varit dum mot mig. Men aldrig använt ordet mobbning. Läraren tolkade de här anmälningarna från eleven som många andra sådana, dvs som tillfälliga alldeles vanliga konflikter som vi får anmälningar om flera gånger per dag. Senare visade det sig att det pågått en mobbning under längre tid och eleven trodde att hon hade anmält det genom att säga att han var dum mot mig. Men det räcker inte självklart som signal till en lärare som har hundratals kontakter med barn varje dag. Det är inte tillräckligt för att förstå mönstret bakom. Vimåste lära barnen att förstå när det är mobbning och att man ska använda det ordet när man berättar om det för vuxna.
Ja, jag tror det är väldigt viktigt. Jag vet att man pratade mycket om det i Pojkens klass.
Samtidigt är det ju just det man hör så ofta, att både lärare och skolledning avfärdar det som en elev uppfattar som rätt grov mobbning med att "det var ju bara lite bus mellan kamrater". Skolan vill ju så gärna att alla ska vara kamrater också... (ett kärt ämne!)
För att säga något positivt också, så kan jag berätta att när min pojke mobbades på Hagsätraskolan, så var det skolan som larmade innan jag hade tolkat hans signaler som riktig mobbning. Jag tyckte det var ett rätt påhittigt "bus" när en pojke skulle visa honom till ett rum men drog ut honom på en lång promenad upp och ned i skolan och slutligen ledde in honom i lärarnas fikarum. Klassläraren var inte alls lika imponerad av skämtet utan såg det som ett led i något större. T ex hade de tvingat hem honom för att byta kläder när de skulle skolfotograferas.
Innan han flyttade över till annan skola stal de hans nycklar. Vi bytte naturligtvis lås. Så pojkarna hade inte mycket för när de ett par månader senare dök upp utanför min dörr. Smarta nog att ringa på först och när jag öppnade uppfordrande bad att få prata med pojken - på skoltid. Det upprepades en gång till, i ännu otrevligare ton. Sen larmade jag skolan och det upphörde. Sen dess har vi bara haft lite smällare och isflak på balkongen första vintern, nu verkar de inte känna igen varken mig eller Pojken längre...
På den skolan var det relativt lätt att komma åt plågoandarna. Men jag har sett andra varianter som jag egentligen inser kan vara ett problem. När det är de där duktiga och trevliga barnen med så trevliga, välartikulerade föräldrar som är mobbare. Den där charmiga kulturprofilens (som det är så himla kul att känna) dotter eller ve och fasa trevliga kollegans son...
Jätteintressant att läsa alla inlägg om mobbing. En del har jag inte tänkt på men så är det. Använder man olika språk som att de är "dumma" mot mig är det svårt att uppfatta det som lärare vad eleven egentligen säger. Kanske eleven inte själv ser sig som mobbad för det känns för svårt ibland?
Har inget att tillföra men läste med intresse.
Annaa: Ett par reflektioner över Din berättelse. Det är alltid den drabbade som har tolkningsföreträde när det gäller vad som är mobbning och vad som är "vanligt bus", inte skolledare eller lärare. Det borde all personal vara medveten om.
Bra att det löste sig för Pojken och att han fick det bra på en ny skola.
Manon: Det är schämmigt och gör ont att vara mobbad och säkert lider många i tysthet
Usch, detta med mobbning är hemskt! Har varit utsatt för det under skoltiden, fick tillbaks allt från mina skolkamrater som farsan gjorde dem. Farsan for runt överallt och skällde och domderade och försökte bestämma... sedan fick vi barn lida för det. Jag försökte påtala mobbningen jag utsattes för i skolan för skolpersonalen men ansågs bara dum. Hemma var det bara mamma som förstod.
Mobbning är vanligt förekommande både i skolor och på arbeten. Fy sjutton för de som mobbar. Och de som vägrar se mobbningen.
Hemskt att Du har varit utsatt. Och ännu hemskare att det var pga Din fars beteende. Men jag har en känsla av att mobbning ibland hänger samman med att de som utsätts hör till dem som inte har ett tajt socialt nätverk o därför är lovligt byte. En förälder som har gjort bort sig inför många är inget bra skydd i de här lägena. Det är grymt men ibland sant tror jag. Och så orättvist så man kan gråta.