Nya statyer!?
Nu har jag dividerat om gamla statyer, såna som redan finns. Hur skulle nya bra statyer vara??
Då måste man först fråga sig:
Vad ska vi ha dem till? Varför vill vi ha en staty?
Jag frågade gubben och han sa:
- Den ska påminna om nåt bra och så ska den vara ett konstverk.
Alltså något positivt och nåt estetiskt.
Mmmm, det kan det väl vara.
Om man då går till Årjäng? Vad skulle Årjäng behöva för staty?
- Det måste vara nåt med häst, säger gubben.
Och det vore väl inte helt orimligt. En hel del av bygdens välstånd och samhällsbygge har sin grund i det gamla skogsbruket. Det var nordsvenska hästar , pigga och starka, som drog ut varenda stock ur skogen. De fick slita och släpa hela vintrarna i skogen och sedan under sommarhalvåret i jordbruket. Det är ingen slump att trakten här är travets vagga. Man började att tävla med sina vältränade skogsbrukshästar på isarna. Här fanns många hästar och många sjöisar. Travbanan i Årjäng är en av landets första.
Alltså är slutsatsen att den staty vi behöver i Årjäng är en häst. Det kanske ska vara en jättehäst efter E18 vid travbanan? Eller ett snyggt hästekipage som ersätter Trollet på torget? (Trollet är en av många hjärtligt avskydd plastskapelse som står på torget. Det håller fram en bricka som är lämplig för uppträdanden och den har en rutschkana för barn på baksidan. Man kan tycka vad man vill om trollet men om man betraktar det med glimten i ögat så kan tycka att den var kitsch långt innan ordet ens var påtänkt!) Men alltså, kanske ett hästekipage med timmerkälke? Eller kanske två hästar i rörelse mot varandra. Det är snyggt. Vi brukade förr ha hästar på bete. Då släpptes alla 10-15 på en gång och det var en fantastisk syn att se alla de här springa runt på 5 hektar och göra upp sina grupperingar.
Eller kanske ska man belöna människor som gjort nåt bra för kommunen med en staty? Kommunalrådet Kjell Ericsson som skakar hand med köpcenterbyggaren Thon på torget i Töcksfors? Fast det är visst riskabelt att göra staty av folk som ännu lever. Tänk om de gör bort sig ordentligt innan de dör?. Då måste man ta ner statyn.
Nej, det är nog lugnare att avbilda avlidna människor eller allmänna företéelser försåvitt man inte har en billigare och enklare variant av staty som går att sätta upp och ta ner efter ett tag och byta ut. Eller måste det vara samma hela tiden? Det kanske är en del av statyns uppgift; att höra till det bestående?
Statyerna i det gamla Grekland hade säkert samma syfte som gubben påstod; att hylla något positivt och att vara konst, dvs uttrycka något mer än bara vara en avbild. Då hade man liksom inget annat än sten att använda. Idag skulle vi ju kunna ersätta detta med tillfälliga stora digitalbilder på en jättevägg. Det kanske skulle ersätta statyn som fenomen? En jättevägg centralt placerad och här kunde man visa stora bilder, ev tredimensionella med samma syfte som statyn. En modern statyvariant.
Det går ju för min del inte att avsluta ämnet statyer utan att ta upp en lokal bildkonstnär som var helt självlärd och som jag tror aldrig var utom Silleruds gränser, men som drevs av ett enormt behov att uttrycka något med sina hembyggda enkla figurer. Men det får bli en annan gång.
Då måste man först fråga sig:
Vad ska vi ha dem till? Varför vill vi ha en staty?
Jag frågade gubben och han sa:
- Den ska påminna om nåt bra och så ska den vara ett konstverk.
Alltså något positivt och nåt estetiskt.
Mmmm, det kan det väl vara.
Om man då går till Årjäng? Vad skulle Årjäng behöva för staty?
- Det måste vara nåt med häst, säger gubben.
Och det vore väl inte helt orimligt. En hel del av bygdens välstånd och samhällsbygge har sin grund i det gamla skogsbruket. Det var nordsvenska hästar , pigga och starka, som drog ut varenda stock ur skogen. De fick slita och släpa hela vintrarna i skogen och sedan under sommarhalvåret i jordbruket. Det är ingen slump att trakten här är travets vagga. Man började att tävla med sina vältränade skogsbrukshästar på isarna. Här fanns många hästar och många sjöisar. Travbanan i Årjäng är en av landets första.
Alltså är slutsatsen att den staty vi behöver i Årjäng är en häst. Det kanske ska vara en jättehäst efter E18 vid travbanan? Eller ett snyggt hästekipage som ersätter Trollet på torget? (Trollet är en av många hjärtligt avskydd plastskapelse som står på torget. Det håller fram en bricka som är lämplig för uppträdanden och den har en rutschkana för barn på baksidan. Man kan tycka vad man vill om trollet men om man betraktar det med glimten i ögat så kan tycka att den var kitsch långt innan ordet ens var påtänkt!) Men alltså, kanske ett hästekipage med timmerkälke? Eller kanske två hästar i rörelse mot varandra. Det är snyggt. Vi brukade förr ha hästar på bete. Då släpptes alla 10-15 på en gång och det var en fantastisk syn att se alla de här springa runt på 5 hektar och göra upp sina grupperingar.
Eller kanske ska man belöna människor som gjort nåt bra för kommunen med en staty? Kommunalrådet Kjell Ericsson som skakar hand med köpcenterbyggaren Thon på torget i Töcksfors? Fast det är visst riskabelt att göra staty av folk som ännu lever. Tänk om de gör bort sig ordentligt innan de dör?. Då måste man ta ner statyn.
Nej, det är nog lugnare att avbilda avlidna människor eller allmänna företéelser försåvitt man inte har en billigare och enklare variant av staty som går att sätta upp och ta ner efter ett tag och byta ut. Eller måste det vara samma hela tiden? Det kanske är en del av statyns uppgift; att höra till det bestående?
Statyerna i det gamla Grekland hade säkert samma syfte som gubben påstod; att hylla något positivt och att vara konst, dvs uttrycka något mer än bara vara en avbild. Då hade man liksom inget annat än sten att använda. Idag skulle vi ju kunna ersätta detta med tillfälliga stora digitalbilder på en jättevägg. Det kanske skulle ersätta statyn som fenomen? En jättevägg centralt placerad och här kunde man visa stora bilder, ev tredimensionella med samma syfte som statyn. En modern statyvariant.
Det går ju för min del inte att avsluta ämnet statyer utan att ta upp en lokal bildkonstnär som var helt självlärd och som jag tror aldrig var utom Silleruds gränser, men som drevs av ett enormt behov att uttrycka något med sina hembyggda enkla figurer. Men det får bli en annan gång.
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Jag tror absolut man ska våga mer! Som komplement till den ofta rätt intetsägande konsten. Tror folk här skulle gillat en påhittad torpare, vi bor ju på gammal kulturmark på Södertörn, mer än den där löjliga tjejen som sprutar vatten!
Trackback