Inga Magnusson

Jag har också dragit cykeln uppför Klevabacken. Håkan Nesser skriver om de trakter jag växte upp i, så visst färgas filmupplevelsen av nostalgi.  Det är också alltid ett risktagande att se film när man tidigare läst boken. Det kan bli en besvikelse, jag har fortfarande inte vågat se "Sagan om ringen".

Men filmatiseringen av "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" är bra. Den har ett långsamt tempo och tangerar något man skulle kunna kalla bildpoesi.  Men den är samtidigt inte tråkig. Vi satt som klistrade hela tiden. Tajmingen mellan bild o text är omsorgsfullt gjord och det finns en spänning i själva storyn också.

Den här jättebacken hette  Klevabacken på riktigt och den var verkligen stor. Det fanns andra backar också; Blackstabacken till exempel. På närkesslätten så hade backarna namn, de var inte så många så alla visste vilka de var. Här i Värmland  är backarna många och namnlösa.

Nesser skildrar den här tiden, 1950-talet , så pricksäkert; bla. folkparken som nöjesmetropol i bygden.

Roligt att minnas hur aningslösa vi var när det gäller rökning. Det ansågs vara ett ofarligt sätt att visa sig vuxen på, inga cancerrapporter hade ännu nått vanligt folk. Invändningarna mot rökning handlade nog mest om att det var dyrt att röka. 1958 kostade ett paket John Silver utan filter 3 kronor och det var nog någonstans i närheten av en timlön.  I filmen röker man gamla Lucky Strike.

Däremot så fanns seriösa invändningar mot alkoholintaget. Jag minns att mina föräldrar liksom många andra var med i en nykterhetsloge.  Man kunde fördöma alkoholanvändning och fortfarande betraktas som seriös. Det är knappt möjligt idag. Idag har vi en bred acceptans för måttlighetsdrickande och den fanns egentligen inte då bland gemene man.

Synen på sex  var också helt annorlunda.  Samboende utan äktenskap var inte accepterat. En man kunde däremot ha hushållerska, vad nu det stod för?? Det var omöjligt att döma en man för våldtäkt inom äktenskapet. Så länge en kvinna var gift så ansågs hennes man ha laglig rätt till sex även under hemskillnadstiden  (1 år tror jag det var då man inte fick bo ihop!) i avvaktan på att skilsmässa kunde tas ut. Den lagen ändrades inte förrän i mitten på 60-talet. Jag minns det eftersom den förste man i Sverige som dömdes för detta bodde nära min hemort och det väckte en viss medial uppmärksamhet.  Fast han fick alla sympatier tror jag: Det var väl inte så farligt, han hade ju varit full och tog sig in i det som varit deras gemensamma lägenhet.

Kräfta, som sjukdomen cancer kallades, var lika med en dödsdom under den här tiden. Man hade inga bra metoder att hindra sjukdomens spridning i kroppen och många dog förhållandevis unga. En annan sjukdom som skördade liv då var diabetes. Jag minns en jämnårig till min äldre bror som blev amputerad när han var 15 år och som  några år senare dog. 

Det fanns också människor som var förlamade eller rörelsehindrade pga att de haft barnförlamning, det vi kallar polio idag. Den sjukdomen är ju utrotad idag tack vare vaccinet.

Allt var alltså inte bättre förr!

Filmen är i alla fall absolut sevärd, finns på video nu.