Inga Magnusson

Jag fick chansen att upptäcka konstnären Dick Bengtsson på allvar, Ni vet han med hakkorsen. Så har han i alla fall varit förut för mig. Jag har sett enstaka tavlor som han har gjort och känt igen dem på hakkorsen. Men nu hade Moderna en hel utställning med hans bilder. Den var hängd nere i källarplan och gjord på ett roligt sätt. Utställningslokalerna var helt mörklagda så när som på spotlightsen på själva bilderna. Väggarna bakom och golvet var också helt svarta. Det var alltså helt kolmörkt och lite spöklikt. Vi som kollade var väldigt tysta och tassade runt lite försiktigt. Jag som lever i värld av strömavbrott hade paniken lite på lur; tänk om strömmen går då hittar jag inte ens ut!

Men det var en suverän hängning, den passade hans mycket färgstarka bilder perfekt, annars kunde de ha tagit död på varandra. De guldskimrande och blanka målningarna kom helt till sin rätt.

Dick B målar med en enkelhet som jag antar är resultatet av ett mycket moget konstnärskap. Det är mest porträtt och landskap och de  är nästan ikonlika i sin platthet. Jag kan inget om honom som person eller hans historia eller hans konstnärskap.

Han kompletterar huvudmotivet i sina bilder med främst två symboler och skapar därmed en dialog och en kontrast. Det är ondskans hakkors som ifrågasätter det varma landskapets guldskimrande hemtrevlighet. Det är också plastspaden som lägger barnets oskuldsfulla godhet till bilden.

Jag tänkte köpa en katalog över utställningen men hans bilder går inte alls fram på vanligt papper. Allt det färgstarka, guldskimrande och blanka blir borta på vägen och då var den inte värd pengarna.


På arkitektmuseum var det Bruno Mattson- utställning och den var roligt att se. Han designade massor av möbler; den svängda sadelgjordfåtöljen, fårskinnsfåtöljen och andra klassiker. På utställningen var också hans sommarhus med som enkelt antydd byggnad.  Det finns en hel del nostalgi och roligt tänk bakom hans planlösningar.  Han utgick verkligen från vad han just han behövde och byggde så.