Inga Magnusson

Jag blev ju plötsligt tidlös när mitt armbandsur havererade. Det passar mig inte alls att vara utan  klocka, trots att jag är pensionär.  Jag vill ha struktur i tillvaron, både i tid och rum!  Vi  letade igenom gömmorna och till slut hittade Roland den här,  min pappas gamla klocka. Det finns inget batteri i den så den åldras inte. Urverket är stabilt och säkert, bara att dra upp, så funkar den. Kan hålla i decennier.  Som ett mirakel.  Den är nästan lika stor som min handled men det gör inget, kommer att fungera tills mitt eget ur är lagat. 

 

Förr, när jag var barn, var det stort att ha egen klocka. Jag sparade till min första. Den kostade 80 kr, vilket var mycket pengar då. Den blev inköpt på Lindhs i Hallsberg.  Armbandet kostade 8 kr, så sammanlagt 88 kr blev det. Måste ha varit år 1958 ungefär. Har ingen koll på hur penningvärdet har ändrats sedan dess men jag tyckte i alla fall att det var mycket pengar, sparade av min månadspeng till den.