Släktens jätte-biblar har jag kvar...
På mammas sida har jag inte mycket släkt. Men på pappas sida, i småländska Värends Nöbbele, var dom desto fler. Pappa hade sex syskon. Det blev stora familjer då på 1800-talet efter att vaccinet (smittkoppor) och potatisen (efter 30-åriga kriget! ) gjort sitt intåg i landet. Men på 1900-talet blev det färre i familjerna. Jag, min bror och en kusin blev enda ättlingarna till hela skaran av pappa och hans 6 syskon. Jag var liksom den enda som var intresserad av gamla ägodelar så hos mig samlades mycket av släktens minnen. De gamla skrev rätt noga vem som skulle ärva grejerna. Farmors hårblomma berättade jag om i ett tidigare inlägg.
Jag har en bunt gamla biblar också efter min farfar Adolf och farmor Matilda, gedigna skinnband, slitna och väl använda. Farfar o farmor var verkligen djupt kristna, tron var viktig i deras liv, det lästes regelbundet ur Bibel och sjöngs psalmer. I Bibeln skrevs också minnen upp och det klistrades in.
Den här tillhörde alltså min pappas mormor Christina Johansdotter från början. Så vacker skrivstilen var! Sen fick pappas syster Ester den. Christina gifte sig med Andreas Persson (som gjorde den stora brödkistan i trä år 1846, den som jag nu har i källaren), de fick sex barn, bl.a. alltså min farmor Matilda (Thilda)
Den här tillhörde min farfar Adolph Magnusson, han fick den till minne av första nattvardsgången1885. Han var son till Magnus Johansson. Magnus var först arrendator på gården Stommen i Östra Torsås (ett boställe) , men 1874 köpte han gården Värnlanda (Wäderlanda) Östregård, 1/4 mantal, i Värends Nöbble.
Den här var min farmor Matildas. Hon hette Matilda Andreasdotter som ogift, men kallades alltid Thilda. Och hon fick en Bibel förstås.
Mina farföräldrar Adolf och Matilda fick alltså 7 barn, varav min pappa var yngst, något av ett sladdbarn, född 1913
Två av barnen dog alldeles för tidigt och annonserna finns i en av biblarna
Det var Signe, gift med Einar Härndahl. Hon dog i barnsäng när hon fött barn nr 2, hon var bara 23 år gammal. Det nyfödda barnet dog också. Hon och Einar bodde på Värnlanda Gård. Den lille sonen Inge bodde mest kvar på Värnlanda hos pappan och släktingarna men var också ofta på Östregård hos sin moster Ester och morbror Erik. Pappan gifte om sig och fick ny familj.
Bertha dog också alldeles för ung. Hon jobbade på ett hem för utvecklingsstörda barn, som man sa då. Till sådana hem kom barn med det vi idag kallar funktionsvariation direkt efter de var födda på den tiden och det fortsatte in på 1960-talet. Tbc härjade bland barnen som bodde tätt ihop och Bertha blev smittad. Då fanns ingen bot.
Tänk så mycket gamla böcker kan berätta! Dom här ska jag förstås spara och inte slänga. ;- ) Jag har mycket av lämningar, skrifter och texter kvar från gamla släktingar och osorterad släktforskning. Det är sparat och förvarat, men jag har inte systematiserat. Måste ta tag i det innan jag blir gammal och förvirrad och ännu mer glömsk.
Kommentarer
Trackback