Och äldsta barnbarnet är plötsligt en ung man!

Fin är han och tiden har gått fort!  Vi är så glada över honom, det känns som alldeles nyss när han föddes och rymdes i ett par händer. Nu går han på gymnasiet!  Jag funderar förstås på håret, det vackra och  tjocka. Vi har ju äldre bilder där E:s hår är spikrakt och nu ha det blivit alldeles lockigt. Det är inte lockat  utan helt naturligt. För en del människor blir det visst så, att håret ändrar sig över tid och det här blev så snyggt!  Synd att det är  långt till Umeå, vi kan inte träffa dotterfamiljen så ofta som vi skulle önska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback