Inga Magnusson

Efter pausgympan blev det alltså matte.

 

Jag tog bort matteböckerna och gjorde ett system med praktisk matte, mycket av det tillsammans med en matte-duktig kollega, Maggan, och tillsammans med Sten Rydh mattelärargeni som jobbade i Bengtsfors då.

 

Principen var att jag utgick från att eleverna skulle behärska ett talområde i taget, fokus låg inte på plus eller minus den första tiden, utan det tränades separat senare. För elever som har svårt med mattetänk är det lättare att dela upp inlärningen så och inte blanda ihop lärandet av ett tal och plus / minus samtidigt. Det är olika begrepp. Jag började med talet 5 på inrådan av Sten. Han menade att det är lättare än 1 och mycket underlättas av att man har 5 fingrar på handen. Övningarna gjordes i helklass med rörelser och lekar för att illustrera antalet 5, typ hoppa fem gånger, gå fem steg, arrangera 5 i cirkel osv. Vi gjorde också mattesagor i helklass på tavlan. Sen blev det parövningar. Jag placerade ju barnen i par just för att de arbetade mycket med det. Det kunde exempelvis vara att att hålla upp handen, gömma några fingrar och så ska partnern lista ut hur många som gömts (f.ö. ett bra test på om taluppfattningen är säker). Sen fanns förstås momentet med att träna på att skriva 5.or, först stora med kritor på A4 sen i häfte med rutor och illustrerar med fem urklippta figurer. Jag gjorde / köpte in spel och laborationer som eleverna fick använda ensamma eller två och två. Då kunde de välja arbetsplats i klassrum / grupprum / korridor.  När jag märkte att vissa elever parade ihop sig för att alltid jobba ihop så gjorde jag en lista på väggen. Den innebar att man måste alltid välja den samarbetspartnern som man jobbat minst med. Då blev det hela tiden olika. Varje elev hade också en lista över just den periodens arbetsmoment och fick kryssa i när de gjort det. De fick ju välja rätt fritt så jag måste ha koll på vad var och en gjort. Efter talområdet 5 gjorde vi talområdet 4, sedan 3 osv ner till noll, för att sedan gå vidare med 6, 7, 8 osv. Jag gjorde det här sakta och gediget eftersom man har mycket vunnet sen och kan gå fortare fram om de första momenten sitter säkert. Jag kommer att berätta mer om matten med bilder och beskrivningar, detta är en över blick.

 

 

Om en elev behövde hjälp med något så var regeln att gå och fråga en annan elev först för att få hjälp. Oftast blev det till den som satt bredvid, de var ju placerade två och två. Om inte det lyckades så satte man sig på sin plats och räckte upp handen så jag visste att  han / hon vill ha hjälp. För det mesta gick det bra att få komma fram till mig för att få hjälpen, jag pekade och vinkade in tyst. Men man fick vänta på det. Jag ville inte ha kö vid mitt bord. Det är orosskapande med kö, blir gärna ett moment med lite trassel, speciellt för de elever som har svårt att stå nära någon annan, eleverna med behov av utrymme runt sig för att må bra. Återigen en åtgärd för att skona elever med oro i kroppenn

Efter en arbetsperiod så hade jag test på var och en. De var mest teoretiska men också praktiska för att kunna kolla av att att allt var ok och förstått. Innan jag släppte mina elever vidare till nästa årskurs och ny lärare så fick eleverna göra alla matteprov i den mattebokserie som de skulle ha haft hos mig om de hade haft mattebok istället. Och det var alltså den serie som mottagande lärare hade. Jag ville ju försäkra mig om att jag genom att välja bort boken inte ställde till det för dem framöver. Och det brukade inte vara några problem.