Inga Magnusson

Alla som är vana att hantera en pejl vet varför detta var dagens skräckscenario på rådjursjakten med Seffrin! Han kom alltså nerifrån och hade jakt på en stor råbock, gick lite kors och tvärs och bestämde sig, säkert när han såg rådjuret, att gå över isen till fastlandet. Det ljusgröna spåret är han. Precis när det hände var Roland på väg springandes för att ta honom innan han hann ut över vattnet. Men han hann inte. Våra hjärtan slog som stånghammare i bröstet när vi åkte med bilen runt för att genskjuta honom när han kom iland på andra sidan och såg att han befann sig på blått område under tiden. Skulle isen hålla?? Den är inte tjock.

 

Den höll tack o lov. Och vi försökte lugna oss på vägen med att om isen hållit en stor råbock så skulle den hålla lille Seffrin också. Ingen av dem fläkte sig heller på blankisen.  Obegripligt hur både rådjur och Seffrin kunde gå över den helt blanka ytan. Vi försökte ropa på Seffrin när vi kommit runt, men då var han 100 meter ifrån oss upp på fastland och fortsatt oförtrutet att jaga en halvtimme till. Det går inte att kalla in honom på det avståndet. Hans jaktlust är stark.

 

Till slut efter sammanlagt nästan tre timmars jakt så vände han och gick tillbaka i eget spår, på metern när, och vi kunde ta honom vid vägen på bilden. Då var det mörkt.  Så glada var vi! Lille snossen hade klarat äventyret.  Jag berättar mer om den här dagens jakt imorgon på bloggen och facebook. Hinner inte nu.