Rådjursjakt med lille Seffrin idag söndag, 4 timmar!
Helt osannolikt så var lille Seffrin på gång efter ett rådjur i nästan fyra timmar idag, varav de två sista i kolmörker. Och alltsammans i svåraste terräng! Han vägrade att avbryta! Vi skulle bara göra ett kort eftermiddagssläpp med taxen men det blev alltså full dag! ;-)
Seffrin jagade upp och ner i åsarna men vi stod inte i pass på rätt ställe. Terrängen här är svår, ris, åsar och höjdskillnader hela tiden. Med en tax går jakten sakta, det blir ingen stress för rådjuret, det går rätt sakta på höga ben, stannar ibland och kollar läget, äter lite.
Här släpper Roland ut Seffrin ur bilen, med pejlen på ryggen i selen.
Det hade kommit snö på morgonen.
Vi gick en bit med honom i koppel, strax fick han tag på det färska spåret och började driva. Det skulle han hålla på med till strax före kl 18.00 på kvällen. Vid ett tillfälle trodde vi att vi skulle kunna genskjuta honom på en väg. Vi trodde han var på väg i bakspår till oss. Och Roland ropade när han var på 33 meters avstånd, men icke. Seffrin jagade i kolmörkret och hade inte tänkt sluta. Hans rådjur och han vinklade 90 grader och försvann.
Till slut såg vi på pejlen att han snurrade runt på en fläck, Roland lånade pannlampa av Sonny och Monica och gick rätt in i svarta skogen upp i åsen och lyckades lokalisera Seffrin. Då hade rådjuret tagit sig nerför en brant och Seffrin klarade inte till sin stora förtret att ta sig efter, det var för brant. Roland fick kopplet på honom men fick släpa honom därifrån, han ville fortsätta. Då hade han jagat i nästan 4 timmar och det var helt svart i skogen, klockan var 17.40. Han hade då jagat 14, 5 kilometer sammanlagt. Kul att vi valde rätt hund, kraftig nog att klara våra marker och med stor jaktlust. Han är ju fortfarande en valp, 9 månader bara! Suveränt skall, utmärkt jaktlust och börjar redan klara ut tappter genom att kretsa runt den plats där han tappade.
Jag fick en rejäl marsch i terräng under eftermiddagen! Skönt är det!
Kommentarer
Svar:
Det brukar inte bli så här, jag var väldigt orolig när det var kolmörkt och han inte ville komma. När Roland ringde och sa att han var kopplad så trillade några tårar av lättnad. Ovanligt med en så ung hund med så mycket jaktlust och stor självständighet. Han är nog den bästa jakttax vi har haft hittills, åtminstone i den här åldern.
Inga Magnusson
Svar:
Ja, nu får det bli träning på inkallning!
Inga Magnusson
Svar:
Tackar, vi är tacksamma över den här lilla tuffa hunden! Det går att träna inkallning, men jaktlust går inte att träna in, så det är en tacksam uppgift att övertyga lille Seffrin om att komma när husse eller matte ropar / visslar. Glada över pejl är vi förstås. Utan den hade han nog till slut frusit ihjäl i skogen i natt med - 10 grader. Terrängen han jagade i var helt okänd för honom, han hade inte hittat till bebyggelse.
Inga Magnusson
Trackback
