Koll på barn o barnbarn!

Det blev alltså skype med lille Bill, barnbarn i Stockholm, i morse. Sen skype med son Mattias och Risa i Seattle på kvällen, sms med dotter i Umeå mellan varven. Fantastiskt att det funkar så bra med text och bild hit och dit över jordklotet. När jag flyttade hemifrån någon gång på 70-talet så blev det handskrivna  brev nu och då till föräldrarna, för ringa "riks" hade jag inte råd med. Det var betydligt dyrare än att ringa lokalt. Allt var inte bättre förr.

Kommentarer
Postat av: Gubben

Visst är det "Peking" som är hemma ort.
Skype är ett bra verktyg då inta barnen finns på hemmaplan. vi använder det ofta till vår kontakt med döttrarna.

Svar: Uttrycket Peking om den orten har jag inte hört förut.
Inga Magnusson

Postat av: Lena

Underbart med direktkontakt! Men inget finns kvar, som berättar vad som sker. Jag har kvar några brev från min mamma, när jag flyttat till Danmark på 70-talet. Min man har ärvt en låda med släktens brev från början av 1900-talet. Det är en spännande minnesbank. Våra efterföjare måste tro att vi tappade all kontakt med varandra i början av 2000-talet.

Svar: Det har du rätt i. De gamla breven är en fantastisk källa till kunskap och kontakt över tid. Vi lämnar inget sånt efter oss. Vår gode vän fotografen är dessutom smått förtvivlad över att våra bilder kommer att försvinna. Tekniken blir hela tiden ny, gammal försvinner och vi kommer inte att kunna se bilder vi tar nu för vi gör inga papperskort.
Inga Magnusson

2014-04-13 @ 09:07:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback