Efter en veckas kompakt köttätande så har jag längtat efter en restaurang - Riche - klassiker; torskrygg med potatis (jag pressar) , ägg, skirat smör och riven färsk pepparrot. Det blev dill och broccoli också till. Alldeles vansinnigt gott!
Till det ett helt torrt vitt vin och vatten. Lördag för oss själva på Lihaget. Fast telefonen har ringt hela kvällen och det har varit hur många upprepningar som helst av hur älgen föll. För ett enda välriktat skott med 9,3 Carl Gustav är det väl, inköpt 1973, med ljuddämpare sedan förra året, allt medan P-G trasslade med sin regnponcho i passet bredvid, Det var på Prästgårdens Sättereskifte. Det sköts även ett vuxet hondjur idag på Egenäs och kvar till imorgon är det två kalvar och ett valfritt vuxet djur om jag fattat rätt.
Jaktdagen avslutades med kålsoppeäting hos Rolf på Hästöna. Det är så där 14- 16 deltagare i älgjakten på Egenäs och en mysig stämning. Helge Ek är med än och Tore Ek och Roland tror att de tre är de som har varit med längst, så där 30 år. Och man berättade minnen från dem som inte är med längre, far till Mars Bihl (minns inte namnet), Buss-Rudolf, Holger på Kröserud, Kalle på Önnebyn, Artur Ekenbäck rektor med uttal på alla konsonanterna, Arne på Elgtån med sin helstockade Mannlicher Schönauer, Henning på Åsen morbror till Ove på Kasa, Harry Ek och Hugo Ek, Stig på Sättere, John i Dalarne, Ture Berglund, Enfrid Mattsson i ballongbyxor med Josef Winkler dubbelstudsare med patronförvaring i kolven. Det är så där fyrtio år sedan nu men minnet lever kvar så länge man samlas för att jaga älg i området. Älgjakt är mer än jakt. Det är kultur. Göran Ek har bilder från nästan alla älgjakter sedan många år tillbaka.
När Roland var så där 10 år så invigde Holger på Kröserud honom i jaktens mysterier; Han tog en hagelpatron, skar av den på mitten, hällde ur alla hagel, tog bort förladdningen, hällde ut krutet i en smal sträng på ett vedträ. När han tänt pipan så satte han stickan till krutet och det brann av. Sen tog han resten av patronen, där bara tändhatten var kvar. Då gick de ut på trappen och Roland fick fyra av geväret. Det var ett oförglömligt minne.
