"Förtroende" är inte en vargkänsla...
... Det är en mänsklig upplevelse att ha förtroende för någon. Att har förtroende innebär att man har förmågan att intellektuellt reflektera över sitt förhållande till andra människor och bestämma sig för vem man litar på efter den analysen.
Vargar är inte intellektuellt reflekterande varelser, men kan däremot känna sig lugna och stabila när de ingår i en flockgemenskap där de har sin rangordning i hierakien klar, när de är accepterade av de andra flockmedlemmarna och där inga strider i flocken om positioner för tillfället pågår eller något annat stör flockens levnadsmönster.
Ifrågasättande av rangordning, mobbning och tillrättavisningar är naturliga och återkommande företeelser i flockar, men de löses genom instinktiva beteenden med strider och underkastelser eller genom att indvider som inte längre accepteras helt enkelt lämnar flocken.
I det vilda livet fungerar detta på instinktnivå på det sätt som vargar är genetiskt programmerade att leva och det finns stora ytor för en utstött att utnyttja för att komma undan. Men i ett hägn blir det annorlunda och beteendet blir ännu mer oförutsägbart. De begränsade ytorna gör det svårt för en utstött att komma undan exempelvis, vilket i en park i Skåne skapade panik för en tid sedan.
Om en människa ingår i flocken och ska ha rangen som flockledare, genom att medvetet placeras där av parkledningen, så blir situationen rimligen med jämna mellanrum kritisk då den mänskliga flockledaren utmanas av vargar för att kolla hierarkin. Om människan inte förmår försvara sig eller fly så är hon illa ute förstås. Vargarna uppför sig endast instinktivt så som de är skapade att göra, även om det fungerar lite halvdant i ett hägn.
Man blir kall när man hör de ansvariga för Kolmårdens djurpark tala om att kvinnan hade vargarnas förtroende. Det vittnar om ett skrämmande okunskap och försök till förmänskligande av presumtivt farliga rovdjur. Eller också har man kunskapen men offrar allt för att dra in så många besökare som möjligt på vargkramande, tjäna pengar på verksamheten eller bara odla de moderna myterna om vargen som ett ofarligt gossedjur.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dodade-zoolararen-dromde-om-att-bli-elefantskotare_7285623.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vargexperten-vargar-i-djurparker-farligare-an-i-det-vilda_7287343.svd
Polisens undersökning visar att kvinnan var ensam med vargarna en dryg timme innan larmet gick till SOS. Hon har släpats runt i hägnet, klädesplagg och tillhörigheter fanns kringspridda över ett stort område.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15000394.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnlig-narvaro-kan-ha-stort-flocken_7287831.svd
När man läser rapportering och ledare om den tragiska olyckan i Kolmården så kan det vara bra att minnas att journalister i allmänhet bor i storstädernas medelklassområden långt från problematiken med vilda vargar och att en klar majoritet har sina politiska sympatier i MP och V. I kölvattnet på Kolmårdsolyckan vädras nu både jägarhat och ett intensivt kramande av vilda vargar.
Vargar är inte intellektuellt reflekterande varelser, men kan däremot känna sig lugna och stabila när de ingår i en flockgemenskap där de har sin rangordning i hierakien klar, när de är accepterade av de andra flockmedlemmarna och där inga strider i flocken om positioner för tillfället pågår eller något annat stör flockens levnadsmönster.
Ifrågasättande av rangordning, mobbning och tillrättavisningar är naturliga och återkommande företeelser i flockar, men de löses genom instinktiva beteenden med strider och underkastelser eller genom att indvider som inte längre accepteras helt enkelt lämnar flocken.
I det vilda livet fungerar detta på instinktnivå på det sätt som vargar är genetiskt programmerade att leva och det finns stora ytor för en utstött att utnyttja för att komma undan. Men i ett hägn blir det annorlunda och beteendet blir ännu mer oförutsägbart. De begränsade ytorna gör det svårt för en utstött att komma undan exempelvis, vilket i en park i Skåne skapade panik för en tid sedan.
Om en människa ingår i flocken och ska ha rangen som flockledare, genom att medvetet placeras där av parkledningen, så blir situationen rimligen med jämna mellanrum kritisk då den mänskliga flockledaren utmanas av vargar för att kolla hierarkin. Om människan inte förmår försvara sig eller fly så är hon illa ute förstås. Vargarna uppför sig endast instinktivt så som de är skapade att göra, även om det fungerar lite halvdant i ett hägn.
Man blir kall när man hör de ansvariga för Kolmårdens djurpark tala om att kvinnan hade vargarnas förtroende. Det vittnar om ett skrämmande okunskap och försök till förmänskligande av presumtivt farliga rovdjur. Eller också har man kunskapen men offrar allt för att dra in så många besökare som möjligt på vargkramande, tjäna pengar på verksamheten eller bara odla de moderna myterna om vargen som ett ofarligt gossedjur.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dodade-zoolararen-dromde-om-att-bli-elefantskotare_7285623.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vargexperten-vargar-i-djurparker-farligare-an-i-det-vilda_7287343.svd
Polisens undersökning visar att kvinnan var ensam med vargarna en dryg timme innan larmet gick till SOS. Hon har släpats runt i hägnet, klädesplagg och tillhörigheter fanns kringspridda över ett stort område.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15000394.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnlig-narvaro-kan-ha-stort-flocken_7287831.svd
När man läser rapportering och ledare om den tragiska olyckan i Kolmården så kan det vara bra att minnas att journalister i allmänhet bor i storstädernas medelklassområden långt från problematiken med vilda vargar och att en klar majoritet har sina politiska sympatier i MP och V. I kölvattnet på Kolmårdsolyckan vädras nu både jägarhat och ett intensivt kramande av vilda vargar.
Kommentarer
Trackback