Annaa Mattsson ...
... dog i början på veckan som gått. Hon var min första stabila bloggkontakt. Jag fick läsa om hennes bortgång idag när jag gick in på hennes blogg för att läsa ikapp, så som jag brukar göra med en till två veckors mellanrum. Det känns lite chockartat. Hon har ju på nåt vis alltid funnits där med sin klokskap och sin vassa penna.
http://annaama.wordpress.com/
Dotter Molly skriver inlägget på hennes blogg. Sedan Annaa och jag började blogga ungefär samtidigt 2005 har vi kommenterat hos varandra ibland. Jag har läst i stort sett alla hennes blogginlägg och imponerats av hennes skrivande. Dels var hon skicklig i att formulera sig i skrift, det var ju också hennes yrke att skriva, bl.a. krönikor, dels ägde hon en analytisk förmåga utöver det vanliga. Annaa var heller aldrig med automatik mainstream, utan genomärlig, med hög integritet. Vi var lika gamla och kände igen oss i varandras berättelser om barndomen och ungdomen. Annaas liv kom att bjuda på både sorg och glädje. Hon blev tidigt ensam med de tre barnen då maken gick bort i cancer. Om detta berättade hon på bloggen.
Barnen utgjorde ett självklart fokus i Annaas liv, även sedan de börjat flytta hemifrån. Glädjen och stoltheten över dem lyste igenom mellan raderna i hennes inlägg, även om hon var återhållsam med det uttryckliga "mamma-skryt" vi ibland ägnar oss åt i bloggsammanhang.
Annaa är också en av få bloggkontakter jag har träffat irl. Jag bjöd in Annaa till sonens lägenhet på Holländargatan som jag disponerade någon vecka för drygt ett par år sedan när han och gubben var i Japan på yngste sonens bröllop. Vi pratade bort en lång kväll med massor av vit färsk sparris (maj månad) och vitt vin.
Jag kommer att sakna Annaa på bloggen och tänker med värme på de tre barnen som numera är unga vuxna. De har gemensamt minnet av en mamma att vara stolt över.
http://annaama.wordpress.com/
Dotter Molly skriver inlägget på hennes blogg. Sedan Annaa och jag började blogga ungefär samtidigt 2005 har vi kommenterat hos varandra ibland. Jag har läst i stort sett alla hennes blogginlägg och imponerats av hennes skrivande. Dels var hon skicklig i att formulera sig i skrift, det var ju också hennes yrke att skriva, bl.a. krönikor, dels ägde hon en analytisk förmåga utöver det vanliga. Annaa var heller aldrig med automatik mainstream, utan genomärlig, med hög integritet. Vi var lika gamla och kände igen oss i varandras berättelser om barndomen och ungdomen. Annaas liv kom att bjuda på både sorg och glädje. Hon blev tidigt ensam med de tre barnen då maken gick bort i cancer. Om detta berättade hon på bloggen.
Barnen utgjorde ett självklart fokus i Annaas liv, även sedan de börjat flytta hemifrån. Glädjen och stoltheten över dem lyste igenom mellan raderna i hennes inlägg, även om hon var återhållsam med det uttryckliga "mamma-skryt" vi ibland ägnar oss åt i bloggsammanhang.
Annaa är också en av få bloggkontakter jag har träffat irl. Jag bjöd in Annaa till sonens lägenhet på Holländargatan som jag disponerade någon vecka för drygt ett par år sedan när han och gubben var i Japan på yngste sonens bröllop. Vi pratade bort en lång kväll med massor av vit färsk sparris (maj månad) och vitt vin.
Jag kommer att sakna Annaa på bloggen och tänker med värme på de tre barnen som numera är unga vuxna. De har gemensamt minnet av en mamma att vara stolt över.
Kommentarer
Postat av: Zarah
Kollade in på Annaas blogg, verkar ha varit en intressant kvinna med förmåga att sätta sina funderingar på pränt på ett sätt som väcker intresse. Alltid trist när människor avlider, allra helst när de inte hunnit bli äldre än vad Annaa blev.
Postat av: Marie
Jag har också flöljt Annaa till och från på hennes blogg och delar din känsla av att detta kändes chockartat. Mina tankar går naturligtvis i första hand till hennes tre barns som jag tror inte var alltför långt ifrån Medi och Maxis ålder.
Postat av: Lotten
Ja, visst är det konstigt. Jag kommer att sakna henne, för även om jag slutat blogga på min gamla blogg så har jag fortsatt läsa Annaas med stor behållning. Det var så högt i tak där! Jag hittade hennes blogg ungefär samtidigt som jag hittade din tror jag!
Trackback