Inga Magnusson

... gör vi just nu. En hel del åker iväg till second hand. Äntligen har jag lyckats slita mig från gamla bord och skrivbord som jag hämtade från föräldrarnas uthus för länge sedan. Det som inte blivit använt måste iväg, det går inte att härbärgera allt. Fast kvar blir lådor märkta med sånt som "Markus Axl Roose", "Mattias Kizznostalgi" "Malins låda". Ja och så ett par kubikmetrar gamla serietidningar, både från min barndom (årgångar med Kalle Anka från 50-talet) och från våra barns barndom. De får inte slängas, därom är alla barn eniga och de vädjar med jämna mellanrum om att de ska få vara kvar.

 

Vi ska ju in med nya grejer  i källaren - här sparas! Nja, jag sparar då om vi ska vara noga med ordvalet. Hopplös samlare är jag och vi  har en alldeles för stor källare att samla i. Jag är lika ivrig  samlare som gubben är ivrig jägare. Med den kombon skulle vi ha klarat oss alldeles utmärkt på stenåldern, kanske är vi egentligen stenåldersmänniskor som lever i fel tid. ;-)

 

Och lite mer allvarsamt så är jag äntligen känslomässigt  framme vid att kunna ta itu med det sista av min bortgångna mammas efterlämnade saker. En hel del  har bara stått som det packades för när vi röjde ur hennes lägenhet för två år sedan. Jag har förr undrat över varför andra inte gör sånt på en gång, men nu förstår jag. Det är svårt.