Klockslit ...
... blev det i elfte timmen för gubben innan gästerna kom. Det var ett piller-arbete som fick honom att sucka längtansfullt efter att resa takstolar, eller lägga ut syll istället. Laserinstrument är till hjälp förstås, jag undrar hur andra gör?
Så här blev det till slut på hela kaminväggen, nu är i alla fall den färdig. Jag fyndade en stor rispapperslampa på loppisen på Tjolitta. De stora säljs inte längre tror jag på Ikea, bara små. Och rispapperslampor är så vackra tycker jag. Hela rummet fick ett fokus i mitten nu istället för uppe i taket. Spottarna stämde bra så här långt. Sen finns det en spot som kan belysa kaminen framifrån uppe ifrån taket.
Nu är en del väggar tomma och vita. Det beror inte på att jag saknar väggdekorationer för det finns hur mycket tavlor som helst här hemma. Men nu blir det lite funderande på vad det ska bli och för mycket blir det inte
. På lut i funderingarna finns ett renskinn bla.a. Det finns också en tavla med den gamla kartan från slutet på 1800-talet, den som följt den här fastigheten, den fastighet som Rolands anfäder ägde innan den delades. Nu har alltså den lilla egendomen blivit hel igen. Kanske vore det fint med lite gamla redskap från våra far - och morföräldrar. Det skulle kunna passa. Sammantaget nåt slags kollage av föremål och bilder och kartor som anknyter till att den här marken och platsen på jorden betyder mer för oss än bara att det står ett hus här som vi äger. Rolands morfar var också snickare, Roland var ofta här ute på Önnebyn som barn, morföräldrarna var viktiga människor óch närvaron känns än fast det är många år sedan de gick bort. Vi pratar ofta om dem när vi är här ute i nya huset, hur de var, vad de brukade göra och säga.
Vi funderar ett tag till innan vi bestämmer nåt på väggarna. Vita tomma väggar som väntar på dekoration är bland det roligaste man kan ha, så det gör inget om det tar tid.
I det stora sovrummet vore nog fint med stort naturfoto av något slag, något idylliskt att vakna till anblicken av, om man inte kikar ut genom fönstret och ser på sjön.
Så här blev det till slut på hela kaminväggen, nu är i alla fall den färdig. Jag fyndade en stor rispapperslampa på loppisen på Tjolitta. De stora säljs inte längre tror jag på Ikea, bara små. Och rispapperslampor är så vackra tycker jag. Hela rummet fick ett fokus i mitten nu istället för uppe i taket. Spottarna stämde bra så här långt. Sen finns det en spot som kan belysa kaminen framifrån uppe ifrån taket.
Nu är en del väggar tomma och vita. Det beror inte på att jag saknar väggdekorationer för det finns hur mycket tavlor som helst här hemma. Men nu blir det lite funderande på vad det ska bli och för mycket blir det inte
. På lut i funderingarna finns ett renskinn bla.a. Det finns också en tavla med den gamla kartan från slutet på 1800-talet, den som följt den här fastigheten, den fastighet som Rolands anfäder ägde innan den delades. Nu har alltså den lilla egendomen blivit hel igen. Kanske vore det fint med lite gamla redskap från våra far - och morföräldrar. Det skulle kunna passa. Sammantaget nåt slags kollage av föremål och bilder och kartor som anknyter till att den här marken och platsen på jorden betyder mer för oss än bara att det står ett hus här som vi äger. Rolands morfar var också snickare, Roland var ofta här ute på Önnebyn som barn, morföräldrarna var viktiga människor óch närvaron känns än fast det är många år sedan de gick bort. Vi pratar ofta om dem när vi är här ute i nya huset, hur de var, vad de brukade göra och säga.
Vi funderar ett tag till innan vi bestämmer nåt på väggarna. Vita tomma väggar som väntar på dekoration är bland det roligaste man kan ha, så det gör inget om det tar tid.
I det stora sovrummet vore nog fint med stort naturfoto av något slag, något idylliskt att vakna till anblicken av, om man inte kikar ut genom fönstret och ser på sjön.
Kommentarer
Postat av: harnäsgubben
jag förstå!
Postat av: Daniel
Riktigt snyggt med en ljus stenvägg bakom ö-spisen.
Får man fråga vart de plattorna kommer ifrån.
Svar:
Inga Magnusson
Trackback