Varg ...
... skriver jag om här ibland på bloggen. Det kan ibland bli enstaka händelser som debatteras och lösryckt ur sitt sammanhang så kan det saknas trådar till väsentligheter. Jag hade anledning att samla huvudlinjerna i mitt tänk när det gäller varg i samband med en anonym kommentar på ett inlägg nedan om det nybildade partiet Naturdemokraterna. Så här skrev jag med lite tillägg och justeringar:
"Mathias: Jag har fått en lång anonym kommentar från Dig som jag inte publicerar. Kommentarer utan avsändare publiceras sparsamt här. Den dagen Du skriver öppet vem Du är, var Du bor osv så ska jag tro på att Du är det Du påstår: Jägare, skogsmänniska, boende i vargrevir. Fram till dess så är Du för mig självklart en representant för betraktarna; de som älskar varg, men inte är berörda och bor långt ifrån dem.
Jag kan bara upprepa det jag tidigare skrivit här fast med andra ord:
Jag omfattar ett humanistiskt, kristet perspektiv, enligt vilket människan har ett exklusivt värde, människovärde och det är lika för alla. Människan är satt på jorden att råda över naturen och djuren och vi ska försöka göra det efter bästa förstånd. Vi har aldrig rätt att plåga någon annan varelse, men som sagt rätt att råda över djurlivet, både det vilda och det tama.
Och jag upprepar, vargen är inget utrotningshotat djur globalt sett, tvärtom så är det ett av jordens vanligaste däggdjur. De svenska vargarna har inga exklusiva gener, den gamla svenska vargstammen som vi hade på 1800-talet är borta, de vi har nu är invandrade / importerade.
Det har visat sig svårt att ha vild varg i Sverige av olika skäl; jakt, glesbygdsboende, skogsbruk, djurhållning. Konflikterna har varit många och heta och förödande. Det kan ingen förneka. Och ett medkännande räcker inte, man måste också ta konsekvenserna av att man känner med de drabbade, med de människor som är berörda. Men makten över rovdjurspolitiken ligger inte hos de berörda utan hos betraktarna, de som betraktar och gillar varg på avstånd, som inte behöver betala priset för en svensk vargstam.
Det finns också klara kopplingar från Darwinismens tro på att en population / djurart gynnas av att den starkare överlever, att den starkare har större rätt till överlevnad/ förökning än den svagare, till nazismen som också såg olika djurarter som olika mycket värda och människoraser som olika mycket värda där den starkare hade rätt till större livsrum och vidare över till dagens biologism som plockar bort människovärdesperspektivet och gör oss till enbart ett djur bland andra djur, med enbart det värde som ett djur har.
För mig går en klar rågång där. För mig har människan ett eget värde, lika för alla. Människan har rätt att råda över djuren och naturen och ska göra det med klokhet och ansvar. Sen råder i naturen en annan ordning, där den starkare överlever i högre grad än den svagare och det gör att exempelvis det aldrig hittills hänt att en smal genetisk bas i en vild djurpopulation varit något hot. De svagare går under per automatik. Och den smala genetiska basen är eg inte heller något hot bland de skandinaviska vargarna. Vi människor kan aldrig bli inordnade i den naturens ordning även om vi rent biologiskt är att betrakta som däggdjur och flockdjur. För mig står de etiska övervägandena högre. Människan måste kunna betraktas ur två perspektiv ( minst!), ett etiskt som är ´överordnat och ett biologiskt som är underordnat.
100 genetiskt friska vargar är tillräckligt för långsiktig överlevnad. Det räcker med tanke på de stora kostnader och de stora bekymmer som vargens närvaro fört med sig. Varg bör förvaltas enligt stafettprincipen = det område som haft varg under några år ska slippa sedan på minst 20 år och varg får finnas / föröka sig på en ny plats några år och därefter på en ny plats osv. Människor ska álltid ha rätt att avliva varg som närmar sig bostäder och tamdjur och det direkt. Ingen ska behöva bli rannsakad och åtalad för det. Licensjakt på varg är självklar för att hålla stammen på den nivån, antagligen måste man då avliva 10 - 20 individer per år för att hålla stammen på 100 djur. Frågor om skyddsjakt och licensjaktens storlek ska av göras på regional / lokal nivå.
"Mathias: Jag har fått en lång anonym kommentar från Dig som jag inte publicerar. Kommentarer utan avsändare publiceras sparsamt här. Den dagen Du skriver öppet vem Du är, var Du bor osv så ska jag tro på att Du är det Du påstår: Jägare, skogsmänniska, boende i vargrevir. Fram till dess så är Du för mig självklart en representant för betraktarna; de som älskar varg, men inte är berörda och bor långt ifrån dem.
Jag kan bara upprepa det jag tidigare skrivit här fast med andra ord:
Jag omfattar ett humanistiskt, kristet perspektiv, enligt vilket människan har ett exklusivt värde, människovärde och det är lika för alla. Människan är satt på jorden att råda över naturen och djuren och vi ska försöka göra det efter bästa förstånd. Vi har aldrig rätt att plåga någon annan varelse, men som sagt rätt att råda över djurlivet, både det vilda och det tama.
Och jag upprepar, vargen är inget utrotningshotat djur globalt sett, tvärtom så är det ett av jordens vanligaste däggdjur. De svenska vargarna har inga exklusiva gener, den gamla svenska vargstammen som vi hade på 1800-talet är borta, de vi har nu är invandrade / importerade.
Det har visat sig svårt att ha vild varg i Sverige av olika skäl; jakt, glesbygdsboende, skogsbruk, djurhållning. Konflikterna har varit många och heta och förödande. Det kan ingen förneka. Och ett medkännande räcker inte, man måste också ta konsekvenserna av att man känner med de drabbade, med de människor som är berörda. Men makten över rovdjurspolitiken ligger inte hos de berörda utan hos betraktarna, de som betraktar och gillar varg på avstånd, som inte behöver betala priset för en svensk vargstam.
Det finns också klara kopplingar från Darwinismens tro på att en population / djurart gynnas av att den starkare överlever, att den starkare har större rätt till överlevnad/ förökning än den svagare, till nazismen som också såg olika djurarter som olika mycket värda och människoraser som olika mycket värda där den starkare hade rätt till större livsrum och vidare över till dagens biologism som plockar bort människovärdesperspektivet och gör oss till enbart ett djur bland andra djur, med enbart det värde som ett djur har.
För mig går en klar rågång där. För mig har människan ett eget värde, lika för alla. Människan har rätt att råda över djuren och naturen och ska göra det med klokhet och ansvar. Sen råder i naturen en annan ordning, där den starkare överlever i högre grad än den svagare och det gör att exempelvis det aldrig hittills hänt att en smal genetisk bas i en vild djurpopulation varit något hot. De svagare går under per automatik. Och den smala genetiska basen är eg inte heller något hot bland de skandinaviska vargarna. Vi människor kan aldrig bli inordnade i den naturens ordning även om vi rent biologiskt är att betrakta som däggdjur och flockdjur. För mig står de etiska övervägandena högre. Människan måste kunna betraktas ur två perspektiv ( minst!), ett etiskt som är ´överordnat och ett biologiskt som är underordnat.
100 genetiskt friska vargar är tillräckligt för långsiktig överlevnad. Det räcker med tanke på de stora kostnader och de stora bekymmer som vargens närvaro fört med sig. Varg bör förvaltas enligt stafettprincipen = det område som haft varg under några år ska slippa sedan på minst 20 år och varg får finnas / föröka sig på en ny plats några år och därefter på en ny plats osv. Människor ska álltid ha rätt att avliva varg som närmar sig bostäder och tamdjur och det direkt. Ingen ska behöva bli rannsakad och åtalad för det. Licensjakt på varg är självklar för att hålla stammen på den nivån, antagligen måste man då avliva 10 - 20 individer per år för att hålla stammen på 100 djur. Frågor om skyddsjakt och licensjaktens storlek ska av göras på regional / lokal nivå.
Kommentarer
Trackback